Helt otroligt

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
 
Till slut kom telefonsamtalet från veterinären och jag fick svar på många av de frågor som snurrat i huvudet. Det visade sig att CT-röntgen kunde berätta att Tibelle har en tumör i hoven och att broskförändringarna i kotleden kan bedömas som förstadiet till "lösa benbitar". Veterinären menade att troligen ligger problemet i kotan då det fanns så mycket irritation i leden. För att veta säkert om både hov och kota skulle opereras behövdes ytterligare utredning, så i tisdags checkades Tibelle in på Djursjukhuset i Helsingborg igen.  
 
Jag kände mig trots de bekymmersamma utlåtandet lite lättad och tänkte att nu äntligen får vi ordning på detta! Utredning på tisdag, operation onsdag och sedan var hela denna sega historia ur världen och Tibelle skulle aldrig mer behöva träffa en veterinär! Såg med glädje fram emot att hämta hem henne från Växjö i slutet av oktober och få ägna vintermånaderna åt igångsättning. Nästan så att jag hann börja fundera över vilka hopptränare som finns i området runt Höör.
 
Väntade ivrigt på utlåtandet från veterinären efter tisdagens utredning, men redan efter hennes första meningar smulades mina drömmar sönder. Det visade sig nämligen att Tibelle inte var halt på höger framben. Hon var nämligen halt på höger bakben!!! Sug på den.
 
Jag trodde att veterinären skämtade. Hästen har ju varit 2-gradigt halt på höger fram sedan i maj och CTn visade ju massor av saker som krånglade. Men nu är hon inte halt. I alla fall inte på det benet.
 
Att operera i blindo var ju inte aktuellt så den tiden avbokades. Att fortsätta utreda gick inte då det bara fanns avsatt tid för att undersöka frambenet och Line Veterinär hade andra hästar på kö den dagen. Line tyckte därför att vi skulle boka en ny tid för att kunna börja om med en helt ny utredning. 
 
Så efter fyra månader, otaliga veterinärbesök, åttioelva behandlingar, 150 mils resa och en kostsam CT-röntgen är vi alltså tillbaka på ruta ett. Tjohej.
 
Veterinären menade dock att då Tibelle i nuläget inte alls är lika halt som tidigare är det inte någon brådska med fortsatt utredning så vi bestämde att avvakta till vi flyttat ner till Skåne. Pallar inte att fortsätta treva i mörkret, behöva fatta beslut och samtidigt vara 150 mil bort.
 
Efter att ha mellanlandat några dagar hos Marilla Hästhotell åker så idag den (lite mindre) halta sötmulen vidare till Växjö. Tror att hon kommer bli nöjd att få komma tillbaka till sitt gamla hem med en box full med halm. Äpplen i krubban har även utlovats.
 
Själv tar jag på mig löparskorna och kör en runda på Ormberget.
 
/Sara
Ps. Bilderna kommer som vanligt från Martijn och Camilla som transporterat och tagit hand om Tibelle med den äran under de senaste veckorna.