Pyttsan heller
- Apkul
Det där med inga fler ap-bilder gick åt pipan. Vi har bytt hotell och det visade sig att vi nu bor granne med ett naturskyddsområde där det bor massor med apor.
Första eftermiddagen på nya stället regnade det så vi passade på att ligga under tak ute på altanen och slappa en sund. Givetvis svullade vi på lite chips och godis. Palle hade precis gått in när jag i ögonvrån ser en filur som snabbt grabbar tag i den tomma chipspåsen. Men, en apa som hälsade på, oj så sött!
Apan plockade omsorgsfullt ut alla godispapper som vi lagt i påsen. När den förstod att det inte fanns något ätbart fick jag, efter visst motstånd, ta tillbaka påsen. Böjde mig ner och samlade ihop godispappret som låg över hela golvet, när jag var klar och tittade upp såg jag rätt in i ett brunt ögonpar. Vred på huvudet och insåg att hela familjen apa plötsligt hade hittat till vår altan. Nu började det kännas lite lätt olustigt, de var liksom så många och så nära. När några i gänget sedan rök ihop, skrek och visade tänderna blev jag skraj som tusan, kastade mig in på rummet och drog igen dörren fortare än kvickt!
I skydd av glasrutan stod vi länge och tittade på dem och det var helt sanslöst hur roligt de hade när de röjde runt. Mitt intresse för apor har nu dock svalnat betydligt och de får gärna hålla sig hemma hos sig i skogen nästa gång när jag lägger mig för att slappa på altanen.
/Sara
ps. Blev fel färg på texten i detta inlägg. Lyckas inte rätta till det, är lite knepigt att blogga från telefonen. Hoppas att det går att läsa ändå 😊