Pyttsan heller

- Apkul
 
Det där med inga fler ap-bilder gick åt pipan. Vi har bytt hotell och det visade sig att vi nu bor granne med ett naturskyddsområde där det bor massor med apor.
 
Första eftermiddagen på nya stället regnade det så vi passade på att ligga under tak ute på altanen och slappa en sund. Givetvis svullade vi på lite chips och godis. Palle hade precis gått in när jag i ögonvrån ser en filur som snabbt grabbar tag i den tomma chipspåsen. Men, en apa som hälsade på, oj så sött!
 
Apan plockade omsorgsfullt ut alla godispapper som vi lagt i påsen. När den förstod att det inte fanns något ätbart fick jag, efter visst motstånd, ta tillbaka påsen. Böjde mig ner och samlade ihop godispappret som låg över hela golvet, när jag var klar och tittade upp såg jag rätt in i ett brunt ögonpar. Vred på huvudet och insåg att hela familjen apa plötsligt hade hittat till vår altan. Nu började det kännas lite lätt olustigt, de var liksom så många och så nära. När några i gänget sedan rök ihop, skrek och visade tänderna blev jag skraj som tusan, kastade mig in på rummet och drog igen dörren fortare än kvickt!
 
I skydd av glasrutan stod vi länge och tittade på dem och det var helt sanslöst hur roligt de hade när de röjde runt. Mitt intresse för apor har nu dock svalnat betydligt och de får gärna hålla sig hemma hos sig i skogen nästa gång när jag lägger mig för att slappa på altanen. 
 
/Sara
 
ps. Blev fel färg på texten i detta inlägg. Lyckas inte rätta till det, är lite knepigt att blogga från telefonen. Hoppas att det går att läsa ändå 😊

På tur

Så kom vi iväg på utflykt! Det var inte lätt att välja vad vi skulle hitta på.
 
 Allt som innefattar djur i fångenskap går bort, speed boat eller fiske är uteslutet då jag blir sjösjuk, vandring eller cykel ställer inte Palles kropp upp på och efter att ha snorklat på Maldiverna känner jag att mitt behov av att ha fiskar farandes runt benen är helt mättat. 
 
Det blev därför en ötur med long tailbåt till fyra olika öar med lite paddling och bad. 
 
För att komma till båten åkte vi tvärs över ön med bil. Till min förskräckelse kom en pick up och hämtade oss så det var bara att hoppa upp på flaket och hålla i sig. Det var i allafall ett flak med bänkar att sitta på och tak över huvudet, men när jag såg all rost på sidoräcket var det ett lätt val att sitta lite lätt framåtlutad hela vägen. 
 
Nåväl, vi kom både dit och hem utan en skråma men blir det någon fler utflykt ska jag nog var lite noggrannare med att kolla upp på vilket sätt man blir transporterad på.
 
Efter bil och båt blev det lite paddling, precis lagom ansträngande och riktigt fina vyer. Häftigast var givetvis den största grottan där en stalaktit modell gigantisk hängde från taket.
 
Lunchen serverades på den sista av de fyra öarna som vi besökte. Maten var inte i världsklass, men vad gjorde det när vi fick så fint sällskap?
 
Mätta och belåtna påbörjades resan tillbaka och nästan framme styrdes båten upp mot mangroven och guiden började slänga ut frukt mot strandkanten. Det tog inte många sekunder så kom ett gäng apor och lät sig väl smaka. Några var modiga och hoppade upp på båten, en smög sig efter en stund upp i Palles knä för att sedan sätta sig på hans axel och i godan ro smaska på frukten.
 
 
 Ja, men ni fattar. Aporna var bäst.
 
Bara för att väga upp alla ap-bilder avslutar jag med en bild på stället där vi stannade för lunch, stället var bara så typiskt hur det ser ut här runt omkring - grönt, sand, bambu, palmer å så.
 
Och om man tittar nog så är det ju med en apa även på denna bild 😄 Men jag lovar att nu blir det inga fler apbilder!
 
/Sara

Nu fattar jag

Nu fattar jag varför hotellet heter Rawi Warin. Häromdagen stötte vi på en meterlång varan som var på väg från ett vattenhål till det andra.
 
Det visade sig att det inte bara bor en, utan två, jätteödlor här på hotellområdet. Den vi träffade på var den mindre. Tack och lov. 
 
Känner mig rätt säker på att Warin betyder Varan. Åtminstone på något språk. 
 
/Sara