Väntas tider

Inget är som väntans tider. Ännu inget besked från Helsingborg. För varje timme som går blir jag allt mer otålig. Jag försöker hålla mig sysselsatt med diverse aktiviteter. Vädret är fantastiskt så det blir många hundpromenader.
 
När frustrationen är för stor föräras även Ormberget med ett av mina sällsynta besök. Och förresten. Hur i hela friden kan det vara så lätt att promenera men så sjukt jobbigt att springa (öh, lufsa)?
 
Vi har även avrundat båtlivet då båten såldes för ett par veckor sedan och i helgen placerades flytbryggan ute i viken på vinterförvaring.
 
Stallskåpet är tomt och boxen urmockad. Å så har operation allmän sortering, rensning och packning påbörjats. Men allt går segt och lite som i en dimma. Jag behöver få svar NU!
 
/Sara

Så här går det till

 
Igår kväll kördes Tibelle till Helsingborgs Djursjukhus då CT-röntgen ska göras idag, tisdag. Givetvis är jag väldigt orolig, inte bara för vad resultatet ska ge utan även för själva undersökningen. Försöker peppa mig med att proceduren leds av Mads Kristoffersen som är europeisk specialist på kirurgi och före Tibelle har drygt 1000 hästar genomgått en CT-röntgen bara i Helsingborg.
 
Utöver den information jag fått från djursjukhuset har jag för att stilla min oro Googlat en del... På Hippsons webbplats hittade jag en text som skrivits av en veterinär som utbildar sig till hästspecialist och varit på studiebesök på djursjukhuset, vill du läsa hela artikeln så finns den här.
 
Så här funkar det. Hästen ska komma till djursjukhuset dagen/kvällen innan undersökningen för att hinna "landa". När det är dags för undersökning ges först lugnande och sedan sövs hästen. För att hästen ska lägga sig kontrollerat får den assistans av en flyttbar vägg och djurskötare som håller i linor i grimma och framför bogen. Hästen läggs på sidan och man börjar förbereda det området som ska undersökas. Hästen får samtidigt en tub i luftstrupen som den andas igenom under narkosen. Hästen hissas sedan upp i luften med en travers i taket och läggs på ett hydrauliskt bord som lätt kan förflyttas över golvet.
 
 
Det ben som ska undersökas placeras i kamerans ingångshål medan de andra benen binds upp. Bordet åker sedan fram och tillbaka så att benet kan föras genom maskinen. Själva skanningen tar ca 15 sekunder. Efter att man skannat benet en gång injiceras kontrastmedel i benet. Kontrastvätskan sprids via blodkärlen och gör att mjukdelar och brosk kan ses bättre. Med CT-röntgen visas alltså hela benet i olika skikt och man kan upptäcka små saker som inte kan ses vid vanlig röntgen eller ultraljud.
 
Bildkvalitén kan kontrolleras direkt under scanningens gång och kort efteråt. Så fort bilderna är ok körs hästen ut till uppvaket. Bilderna skickas till en bilddiagnostiker i USA och inom ett par dagar får man svar på vad som hittats.
 
När Tibelle är klar i eftermiddag kommer Martijn och hämtar henne och kör henne tillbaka hem till sig. Där får hon vara kvar till vi fått information om vad som är trasigt och det bestämts vad som ska göras. Förhoppningsvis har vi i slutet av veckan en plan för hur vi går vidare. Så har du lite tid över  de närmaste dagarna - håll en tumme och skicka en god tanke till fröken T och mig! 
 
UPPDATERAT: De ringde precis från djursjukhuset och Tibelle är vaken och allt hade gått bra! Tjoho!
 
/Sara

Ps. Översta bilden är fotad av Martijn och bilderna från undersökningen kommer från Izabella Gransweds artikel i Hippson

Andas ut

 
När vi om ett par år (förmodligen...) arbetat som galningar på nya gården är jag rätt övertygad om att vi kommer att längta efter några veckors återhämtning på en solig sandstrand. Av erfarenhet vet jag att det dess värre inte är så lätt att komma iväg - det är ju konstigt nog inte så väldans många som räcker upp handen och vill spendera några regniga vinterveckor på landet i Skåne. Men när jag såg bilderna på Tibelle insåg jag att lösningen faktiskt kan finnas inom räckhåll.
 
Team Marilla har nämligen fler strängar på sin lyra än själva hästtaxi-verksamheten. De har även ett hästhotell. I ärlighetens namn har jag varit lite tveksam till detta med hästhotell då jag har haft svårt att tro att jag verkligen skulle kunna koppla av om jag lämnar min fyrfota vän till hyfsat okända människor. Jag är ju så hemskt petig med hur mina hästar ska skötas så jag har inte riktigt trott att det kan finnas någon som kan stilla min ängslan.
Men sedan Tibelles avresa vet jag nu att det finns fler som är lika nördiga som jag. Under hela resan fick jag bilder och rapporter om hur långt de kommit och hur hästen mådde. Direkt hon var framme kom en bild där hon promeneras i ridhuset och dagen efter kom denna bild:
 
Ja, men ni fattar. Tibelle har det alldeles utmärkt! Hon får ägna sig åt sin favoritsysselsättning (äta) och jag har fått tydlig info om rutiner gällande fodring och hagvistelse - som till min stora lättnad stämmer väldigt väl med det fröken T är van vid.
 
Att jag dessutom igår kväll också fick se Tibelles nöjda uppsyn efter att hon pysslats om med både borstning och omskötsel av raspen så känner jag mig helt lugn. Sötmulen får den allra bästa omsorgen och säkert lika mycket kärlek som hon är van vid.
 
Om vi under kommande år bara kan hålla antalet hästar på en rimlig nivå (alltså två, eller kanske tre...) och Martijn och Camilla fortsätter med sitt hästhotell så kan vi med gott samvete och utan oro fira min 50-årsdag i sol och värme! Fast det är ju förstås många, jätte-jätte-jätte-många, år kvar till dess...
 
/Sara
Ps. Fotona är tagna av Martijn och Camilla