Hur går det?

Många är det som undrar hur det går med hästletandet. Svaret är att det tar lite tid, men det finns hopp!
 
Det har gått lite upp och ner, när jag inte hittade en ny häst under sommaren medan andra köpte hästar på löpande band blev jag lite fundersam. Insåg att jag kanske inte skulle ha så bråttom, för om inte en enda häst (oavsett prisklass!) på hela Hästnet känns intressant så är det kanske inte hästarna det är fel på? Började ana att förlusten och sorgen över Ruf gick djupare än jag fattade och att jag nog inte var känslomässigt redo för en ny häst alldeles på en gång.
 

Men det är konstigt det där med tid, veckorna går verkligen i raketfart men jag har faktiskt bara varit utan häst i tre månader. Fast det känns som tre år.
 
Känslomässigt redo eller ej, men under dessa tre månader har jag tillbringat sjukligt mycket tid på Hästnet, jag har haft full koll på alla dressyr-, hopp-, fälttävlans-, western- och allroundhästar som säljs på annons i Sverige. Trots all tid jag lagt ner har jag bara hittat tre hästar som jag gillat och trott på. Två av dem såldes innan jag ens fick tag i säljaren och den tredje (som jag mentalt köpt och redan lagt upp en träningsplan för) drogs tillbaka då säljarens äldre häst blev skadad - fyra dagar innan jag skulle provrida den.
 
Precis när jag på allvar började fundera på om jag verkligen skulle köpa häst viskade en vän i mitt öra: Du, jag vet en häst som jag tror passar dig.
 
Jo, jo. Det där har jag hört förr. Men så berättade hon lite mer. Och så skickade hon en bild. Herregud, hästen var ju så söt och hade så vänliga ögon att jag kippade efter andan.
 
Raskt ringde jag säljaren och så här långt låter det riktigt lovande. Hästen är inte ute på annons och skulle egentligen inte säljas förrän till våren så vi har utan stress kunnat synka våra kalendrar och det blir först om ett par veckor som åker jag söderut och provrider. Till dess går jag här hemma och oroligt vankar och väntar. För hur bra allt verkar så ska det är ju säga "Klick" mellan mig och hästen. Det går liksom inte att komma runt - stämmer inte kemin så blir det aldrig riktigt bra och inte heller så där roligt som jag vill att det ska vara.
 
Jag är ju rätt otålig till min natur och vill helst att allt ska hända på en gång, eller ännu hellre ha hänt redan igår. Men efter att i så många år levt med hästar dygnet runt är det faktiskt inte så dumt att nu få längta lite.
 
/Sara  

Oförglömligt

Vilken oförglömlig helg det blev! Att få tillbringa ett par dygn på Flyinge tillsammans med fyra vänner som är minst lika insnöade som en själv på det här med hästar var ju en strålande idé. Under några intensiva dagar var det verkligen häst för hela slanten, timme ut och timme in satt vi på läktaren och tittade. När vi sedan åkte för att äta och sova följde hästarna med både i tankar och samtal. Det är ju lätt att gissa vad jag drömde om på natten.
 
Fredag kväll startade med fölauktion. Fölen som auktionerades ut var så klart otroligt söta, men det var faktiskt en av mammorna som jag fastnade för allra mest. Det stoet hade jag kunnat ta med mig hem direkt. 
 
37 föl visades på auktionen och högsta budet blev 460 tkr för ett dressyrstammat föl. Till skillnad mot tidigare år var det många av fölungarna med hoppstam som gick för höga summor medan oväntat många dressyrstammade föl knappt nådde upp till sådana prisnivåer att de täckte kostnaderna som uppfödarna haft för att "tillverka" dem.
 
Givetvis var ju målet för resan också den absoluta höjdpunkten - att få se Charlotte Dujardin testrida fyraåringarna. Det var absolut magiskt att se hur hon på bara 15 minuter fick hästarna att förvandlas - samtliga till det bättre. Och då var det ju inte direkt några halvkassa ryttare, som vi vanliga dödliga, som ridit hästen innan. Kan bara konstatera att det är inte för inte som hon vunnit så många OS-guld.
 
Sista hästen ut i startfältet var Dragon Welt. Den söta lilla fuxen som jag redan förra året blev så förtjust i. Han är en fantastisk individ med kvalitéer utöver det vanliga men som dessutom begåvad med ett så stabilt psyke att man baxnar. När Charlotte satt upp och red honom blev jag - och nog många med mig - så tagen att det var helt omöjligt att plocka upp kameran för att fota och filma. Det var liksom bara fullt upp med att ta in det man såg.
 
Jag vet. Superlativerna haglar. Men det är så sällan som man får bli så där rakt igenom imponerad. 
 
Annat som förstås imponerade - men kanske på ett annat sätt - var Körsbärsdalens B&B. Mitt ute i bokskogen vid Rommeleåsen låg det, så det var en bit att köra, men sicket ställe! Nybyggt och fräscht och väldigt bra frukost serverades. Städning, lakan och handduk ingick så det var som ett mini-hotell mitt ute i spenaten. Me like. Önskade bara att hundarna varit med för vilka promenader man kunnat gått där.
 
Tanken var att jag skulle provridit en häst på söndagen, men av olika anledningar gick det i stöpet. Kanske var det lika bra för efter att ha sett alla välputsade superhästar på Breeders är risken att ögonen varit väl så kritiskt inställda.
 
Ridsuget var det däremot inget fel på, speciellt inte efter vinnarna i de olika årgångarna från Breeders i Fälttävlan gjorde en uppvisning. Alltså. Jag satt där helt tårögd, det var bara fart och fläkt men med härlig precision och massor av glädje. Fälttävlan är verkligen den bästa grenen inom ridsporten!
 
/Sara