Påskigt värre
Så här slut blir man av att fira påsk. Vi var hemma hos syrran, men började förstås på isen.
Samson är ett kvicksilver till vovve. Han försökte tappert få igång våra hundar men det enda som hände var att Kalle skällde ut honom - oavbrutet. Tur att det är gott om plats där ute, annars hade nog folk blivit tokiga på hans envetna skällande.
I sällskapet fanns många sportintresserade så vi var så klart tvungna att ta en lagbild. Jag frågade Lennart som fotade om vi såg okej ut på bilden, eller om han skulle ta fler. Nejdå, det räckte gott hävdade han. Tror minsann att han glömde glasögonen hemma.
När vi var ute på Hindersön för några veckor sedan hävdade jag att de serverade tidernas godaste våffla. Jag får ändra mig, påskvåfflan vi åt ute i solen slog Hindersö-våfflan med hästlängder.
Vet inte om det var påsken, våfflan, om hon börjar bli snurrig eller om hon helt enkelt till slut föll för Samsons charm. När vi satt och åt som bäst började nämligen Tara att busa. Det var ju verkligen en skräll, senast det hände var då Kalle var unghund. För typ sju år sedan.
När våfflorna landat i magen var det dags för äggmålning. Äggen från tidigare år tjänade som inspiration och efter en trevande början kom vi alla igång.
Syrran hade plockat fram hela arsenalen med färger, glitter och olika dekoreringsgrejor så även vi som inte är så vana pysslare kunde inte annat än bara begrava våra hämningar och hänge oss för fullt.
Koncentrationen var hög och plötsligt blev det helt tyst - att skapa stor konst kräver sinnesnärvaro och då går det minsann inte att sitta och pladdra.
Och ta mig tusan - de blev ju riktigt fina!
Utöver att vi ätit för mycket godis har påsken ägnas ute i solen (när den visat sig), i stallet men också i TV-soffan. Att missa världscupsfinalerna i dressyr och hoppning går ju inte så när solen sken som bäst var det bara att låtsas att det regnade, dra för gardinerna och bänka sig framför TVn. Är man hästnörd så är man.
/Sara