En bra grej

Förutom att man får hela och rena naglar när man är utan häst har jag kommit på en till bra grej med det hästlösa livet. Det är ju helt enkelt så att när man inte har en egen häst har man ju tid att rida andras!
 
Har spridit ordet om att jag gärna ryktar, rider och mockar om tillvaron kör ihop sig för de lyckligt lottade människor som har häst. Jag rider alla sorters hästar, bara de är snälla och inte hivar av mig. Än så länge är det riktigt kul att vara ambulerande ryttare, även om det är en sann utmaning att sitta upp och rida olika hästar då jag under så många år bara ridit mina egna.
 
Fast det finns såklart undantag. Hästen jag red häromdagen kändes inte alls som en utmaning - det var enbart ren och skär lycka. Hann inte trava mer än ett par steg innan jag satt där med ett fånigt leende som förmodligen gick från öra till öra. Givetvis var det ett fumlande för att hitta rätt knappar och ibland blev det lite hej och hå. Men att sitta på en häst som inte lägger sig som ett betongblock i handen och bara älgar på när jag brister som ryttare, utan snarare ramlar in i passage, gör liksom att det känns rätt bra ändå.
 
Det var verkligen en ynnest att få sitta på en välutbildad häst och bara tänka på att rida framåt och sedan få lägga fullt fokus på den egna sitsen och handen. När jag hamnade någotsånär rätt i sadeln och samtidigt lyckades hålla ihop handen framför mig rasade kvittona in som på löpande band. På något sätt måste hästen dessutom fått mig att slappna av för trots ett ridpasset blev rejält svettigt hade jag inte ens en gnutta träningsvärk eller ont i kroppen dagen efter.
 
Det bästa med det hela är att nu behöver jag inte vänta 20 år till nästa gång jag får sitta upp på en så fin dressyrhäst - jag får göra det redan på onsdag då Antique och jag har en ny dejt. Tjohej!
 
/Sara
 

Abstinensbesvär

Två veckor utan häst. Fingernaglarna har aldrig varit så snygga som nu, men annars är det svårt att komma på något som är så där helt positivt. Man får ju mycket tid över, vilket många tidigare hästnördar uppskattar, men för mig är det en sann utmaning. För att inte gå lös på tapeterna blir det en och annan runda till träningsspåren vid Ormbergsbacken. Kalle blir så klart glad, men när jag häromdagen högröd i ansiktet och ljudligt stånkande var halvvägs på min promenad uppför slalombacken var jag helt på det klara att jag ungefär en miljon gånger hellre hade suttit till häst på en dammig ridbana.
 
Sagt och gjort. Flöjtade ut till Nordanträsk och hälsade på en vän och hennes häst. Och ja. Han ÄR verkligen så stor som bilden antyder! Och ja igen. Jag satt upp och red en stund. Klarade mig från svindel men blev mycket motiverad att börja göra sit ups, den hästen krävde verkligen starka magmuskler!
 
Förutom att det var härligt att bara vara i stallmiljön så slogs jag av en annan sak, fatta hur långt det är till kylskåpet när man är i stallet! 
 
/Sara som snart kommer att ha tredubbla bilringar runt midjan.
 

Oceaner av tid

Givetvis har jag den senaste tiden ägnat många timmar åt att fundera över hur jag ska göra framöver. Ska jag skaffa en ny häst eller inte? Det har ju varit så mycket sorg, så mycket bekymmer och så mycket oro. Vill jag verkligen ge mig in i det igen? För helt krasst, även om jag hittar en frisk häst så kommer den ju förr eller senare också att bli sjuk eller (förhoppningsvis bara) gammal.
 
Men jag kan lova att det här med att vara hästmänniska utan häst, det är inte någon rolig upplevelse. För vad tusan ska man göra av all sin tid? I så gott som hela mitt liv har min tillvaro styrts av hästarnas behov, allt från att i arla morgonstund kolla SMHI för att se hur vädret ska bli (så att jag vet om täcket ska av eller på) och att kasta mig hem från jobbet för att hinna komma upp på hästryggen innan mörkret faller till att på kvällen innan jag somnar ligga och tänka ut nästa dags ridövning. Att vara utan häst är inte bara är som att ta bort en tårtbit ur mitt livs tårta, utan det är ju att rycka bort själva navet som allt annat har cirklat runt.
 
Jag har roat mig med att försöka, om inte hitta ett nytt nav, så i allafall komma på något som skulle kunna fylla min tid. Så här ser den listan ut:
Gå på gym - jag skulle storkna!
Löpträna - gärna, men bara om målet är att bli en bättre ryttare 
Promenera med hundarna - då måste vi skaffa flera hundar för de nuvarande vill inte hänga med mer än en lång tur om dagen
Promenera utan hundar - nej men det går ju inte!
Träna lydnad/agility/vallning - lära en gammal hund sitta? nja...
Olika kulturyttringar (teaterföreställningar, konserter osv) - tråååkigt
Läsa bok - absolut. Men inte all ledig tid
Skriva bok - härligt önsketänkande, men nej jag håller mig till bloggen
Handarbete/annat kreativt pyssel - verkligen inte min grej!
Segla - vore inte så dumt, men bara om det är vindstilla
Hänga på krogen - för gammal
Matlagning - ha ha ha ha
Spela golf - se ovan
Åka skidor - helt klart när det är bra förhållanden på isen
Shoppa - men snälla skjut mig
Hålla på i trädgården - Absolut inte!
Satsa på karriären - ja men ni hör ju själva...
 
Så slutsatsen är att om jag fortsätter att vara hästlös kommer jag att segla på sommaren när det är vindstilla, åka skidor på isen i mars och läsa en och annan bok. Övrig tid kommer jag sannorlikt att ägna mig åt att med mina obefintliga naglar klösa ner tapeterna från väggarna.
 
Alltså har jag börjat leta häst.
 
Frågan är då vad jag ska ha för häst.
 
Efter mycket grunnande har jag kommit fram till att jag vill ha en hopphäst. Eller en dressyrhäst. Eller en fälttävlanshäst. Eller en reininghäst. Den ska vara mellan 6-10 år. Inte för stor och inte för liten och får gärna finnas i norra halvan av Sverige. Den ska vara extremt frisk och exakt lika snäll. Jag är med andra ord inte så himla kräsen.
 
Eller jo. Det är nog just vad jag är, för hästen jag söker ska vara grymt välriden. Lika oviktigt som vilken gren hästen är inriktad på, exakt lika viktigt är det att den ger mig rätt känsla när jag sitter upp och rider. Och en bra känsla det kan jag bara få av arbetsvilliga, mjuka, glada hästar som är utbildade av någon riktigt duktig ryttare.
 
Om du känner till någon häst som passar in på den här beskrivningen vore det snällt om du tipsar mig. Helst på en gång. Jag är nämligen redan väldigt trött på att damma bokhyllan och sortera mina hårspännen.
 
/Sara