I Victorias stad

För en dag lämnade vi stranden och tog taxin över bergen. Hamnade i huvudstaden Victoria. Huvudstad låter ju mäktigt men Seychellerna har i runda slängar 90 000 invånare som bor på flera olika öar. Victoria som, med en befolkning på knappt 30 000, är landets största stad är precis lagom stor att ströva omkring i när termometern visar 30 grader och luftfuktigheten är över 80%.
 
När man i den tryckande värmen besökt marknaden, gått i några affärer och sett klockstapeln så är man rätt mör. Men då har man också sett det mesta av staden. 
 
Planen var att svalka av oss i nationalmuseets luftkonditionerade lokaler, men där gick vi bet då det var stängt för reparationer.
 
Ganska ofta märks det att vi befinner oss långt från fastlandet. Det mesta som säljs i mataffärerna är importerat och ofta saknas någon ingrediens till flera av de maträtter som står på menyerna. Jag upplever inte att det beror på fattigdom då klasskillnaderna inte alls är lika stora som på tex Mauritius, men har inte leveranserna från omvärldenkommit så gapar hyllorna tomma. 
 
Att det är en liten nation märks också tydligt i media och politik. Det nationella nyhetsprogrammet på TV har ungefär samma stuk som SVTs regionala nyheter och när den nyvalde presidenten läste upp regeringsförklaringen kändes det som att sitta och lyssna på fullmäktiges sammanträde i en mellanstor svensk kommun.
 
Till min glädje poängterade presidenten vikten av att lyssna och föra dialog med medborgarna. Kanske skulle jag erbjuda mina tjänster till den seychelliska regeringen? Åtminstone ett par månader per år. 
 
Vad tusan katten har med detta att göra? Inte annat än att visa att sötnosar finns i världens alla hörn. 
 
Gott nytt år och må 2016 bjuda på mycket glädje, tillit och kärlek!
 
/Sara 

Stand in

Varje morgon sitter han där på balkongräcket och väntar. Ibland blir han otålig och sätter sig på dörrhandtaget och pickar på rutan, Dags att stiga upp! säger han.
 
Att det är en han är jag rätt övertygad om, inte kan jag tro att en fågelflicka skulle ha så iögonfallande fjäderdräkt som vår nye kompis.
 
Lätt understimulerad och inga fyrbenta att dressera har Kompis sedan ett par dagar tillbaka fått agera stand in. 
 
Inget i denna värld är ju gratis så han får jobba lite för brödafödan. 
 
Han kommer lite närmare för varje dag men jag tror inte att han kommer att våga kliva upp på min hand innan det är dags för oss att åka hem till gråsparvarna igen.
 
Men han har iallafall sådant förtroende för mig så när jag viftar och tjoar för att jaga iväg andra större fåglar som vill vara med och kalasa på brödsmulorna så sitter han lugnt kvar. Han är ingen dumskalle minsann. 
 
/Sara 

Trubbel i paradiset

Dagen började så bra, sol och fint. Fastän vattnet var väldigt högt och jag joggade lika mycket i havet som i sanden kändes fötterna faktiskt, i alla fall stundtals, ganska lätta på morgonens runda. 
 
Men så efter en timmes avkoppling under parasollet kända jag något blött på tårna. Några regndroppar, som snabbt blev fler och snart övergick i ett ösregn. 
 
Nåja, så häftigt regn brukar inte bli så ihållande tänkte vi och fortsatte bokläsandet under tak.
 
Förmiddagen övergick i eftermiddag och sedan tidig kväll men regnet fortsatte i oförminskad styrka. Tjohej, det var en jäkla ihållande regnskur. Får hoppas på bättre väder idag annars är paniken snart ett faktum då boktaven jag tog med strax är genomgången!
 
/Sara