Hade hyfsat rätt
Vid återbesöket hos veterinären med Tibelle kunde vi glädjas åt att höger bakben nu var helt okej, däremot var hon fortfarande inte fräsch höger fram. Efter böjning visade hon reaktion både i kotan och i knäet. Det blev därför ytterligare en spruta i både knä och kota, två dagar i boxhage och därefter fortsätter vi med våra promenader i två veckor till. Min gissning att det skulle bli ytterligare en behandling av kotan höger fram visade sig med andra ord stämma rätt bra. Hade däremot missat att även knäet skulle kräva en omgång till.
Under vårt besök berättade jag för Maria Veterinär om min förutsägelse och hon frågade då vad nästa besök kommer att resultera i. Mitt svar blev: Om två veckor kommer vi att kunna konstatera att hon är betydligt bättre, men att hon fortfarande visar en liten reaktion i kotan höger fram. Vi kommer att fundera över om det är värt att behandla igen eller om hon bara ska få gå på bete och vila ett par veckor. Jag kommer då att svara att vi inte sprutar igen utan sätter henne på bete.
Maria skrattade och sade att då kan hon ju skriva in det på en gång i journalen! Perfekt, tyckte jag. Varför inte fixa fakturan med en gång också så slipper vi mecket med att hålla på att släpa hästen fram och tillbaka till kliniken? Smidigt och enkelt 😄
Skämt å sido, men om min lite trista förutsägelse slår in har jag räknat ut att vi börjar skritta igång fröken T i mitten av juli. Efter så lång vila i kombination med bete vet jag att hon kommer att ha antagit formen dräktig flodhäst. Det lär då ta cirka två månader att återfå henne i normal kroppsform och vikt, så i september borde hon vara i så pass god form att vi kan börja hoppa igen. Och surpise - lagom till att vintern är i antågande och tävlingssäsongen slut så kommer hon åter att vara i tävlingsskick. Tjohej. Been there, done that. Men jag är inte bitter. Nej då.
Fast det är klart. Det finns ju en liten, liten möjlighet att jag faktiskt har fel och att hon är helt jätte-super-duper-frisk om två veckor. Med decenniers erfarenhet av skadade hästar törs jag dock inte riktigt hoppas på det. Surt men sant.
/Sara