Täcke på!

Betessläpp brukar vara liktydigt med sommar, sol och varmt men så var verkligen inte fallet i år. Stark nordlig vind, några regnstänk och sju (!) grader bjöds dagen före midsommarafton, men gräset stod frodigt så det kändes ändå rätt att låta hästarna få smaka på det goda. Kan dock inte minnas att jag någonsin tidigare varit med om att hästarna måste ha täcket på vid betessläppet.
 
Nell och Tibelle har gått tillsammans i sin vanliga hage en tid så vi var inte oroliga för att släppa ut dem i sommarhagen men då Nell haft vissa problem med att behålla skorna kvar på hovarna ville vi helst undvika rejs.
 
Testade ett knep som brukar funka bra för att slippa en massa spring - vi ledde dem helt enkelt ett varv längs staketet innan vi släppte dem lösa. Det visade sig vara helt rätt melodi för när vi väl tog av grimmorna så traskade båda hästarna beskedligt iväg i stillsam skritt med näsorna i gräset.
Fastän jag är en frusen typ ska jag försöka att inte klaga på det kalla vädret för förutom att insekterna flyr sin kos så är det ju helt perfekt för att rida och träna. Men visst var det skönt tidigare i veckan när vi var på utflykt med jobbet och fick uppleva riktig skärgårdsidyll med sol, värme och klarblått vatten...
 
/Sara 

Sann lycka

Sann lycka - det är att en varm sommardag få kliva in med sin fina häst i ett svalt ridhus och sedan få tillbringa 20 minuter i sadeln utan en levande kotte i närheten. Förutom den fina bruna hästen som man sitter på då förstås.
 
Efter hypen i hästmedia med Peder Fredricssons skogsbana diskuteras det just nu för fullt vikten av att rida ute i skog och mark. Jag håller med på alla punkter - det är klart man ska rida ut med sin häst! Men efter åtta veckors frånvaro av ridhusridning kan jag säga att det var en ren fröjd att få ta del av alla de fördelar som ett ridhus ger - bra underlag, ingen störande omgivning, ingen sol som drar musten ur den otränade hästen och framförallt inga mygg som suger blodet ur en.
 
När jag provred Tibelle innan jag köpte henne slogs jag av att jag aldrig suttit på en häst som känns så glad - inte busig och sprallig utan bara glad. Igår kom precis den känslan tillbaka. Vi var ute i skogen när plötsligt en miljon mygg dök upp och för att inte bli uppätna satte vi av i galopp. Inte sådan där fin svävande galopp, utan en riktig ponny-tjotabläng-galopp med halvglapp tygel, huvudet rakt upp i skyn och hovarna smattrande som trumpinnar, jag kan lova att inte en endaste mygga hann med!
 
Då kvarkan äntligen släppt från Bodens Ridklubb och ridhuset åter är öppet tänkte jag att det idag var ett bra tillfälle att rida dit. Tibelle var precis lika glad som igår och tyckte att det var väldigt spännande att få se något nytt. Det tar cirka 15 minuter att skritta till ridhuset och även om det går en ridväg dit är den inte den lättaste att ta sig fram på. Det är absolut inget fel på underlaget men omgivningen är svår - ridvägen går först genom en tunnel och sedan fortsätter den längs med en livligt trafikerad 70-väg. På väg till ridhuset har man med andra ord galna bilister som kommer dånande bakifrån på ens vänstra sida medan man på höger sida har hästhagar, stall och massor av andra spännande saker.
 
Kan bara säga att jag är så otroligt tacksam över Tibelles goda lynne. Hon skrittade snällt på lång tygel hela vägen, men när det kom två militära bandvagnar (vi är ju i Boden...) dånande i 70 blås blev hon lite rädd. Jag kände hennes hjärta dunka och funderade över hur hon skulle reagera. Men vad gjorde den kloka hästen - jo, hon stannade och tittade en stund sedan skrittade hon lugnt vidare. Lilla fina hästen!
 
Väl i ridhuset möttes vi av en ljuvlig svalka och efter att ha kollat in detta nya ställe fick Tibelle jobba på en stund. Det känns att det var länge sedan vi trimmade på bana och då konditionen gått ner så gäller det att komma till skott snabbt så att det blir ett bra arbete utan att hon blir helt slut. Efter 20 minuter var vi båda nöjda, lite svettiga men fortfarande lika glada.
 
Den där känslan av att Tibelle är så glad förresten. Den går liksom inte att förklara, men med vissa hästar händer det att jag snappar upp någon slags känsla av vad de försöker att förmedla. Det låter ju helknäppt, men är verkligen inget hokuspokus, tror säkert att de flesta som hållit på länge med hästar får samma upplevelse då och då. Eller som det sägs på julafton: - Men Tony, hundar icke prata.
- Icke prata? Han prata med mig!
 
Sedan behöver man ju inte vara någon Einstein för att fatta vissa saker. Typ att om man låter en hysteriskt matglad Tibelle få gå och beta i en hage full med grönt gräs 30 minuter om dagen (för att vänja in magen inför betessläppet) så blir hon på gott humör. Det kan ju faktiskt en treåring räkna ut.
 
/Sara

Från snöfall till sommarblommor

Förra veckan höll jag på att ge upp, snöblandat regn och isande vindar med 15 m/s är faktiskt inte okej i slutet av maj. För att inte helt storkna gjorde jag en lista "10 saker som är bra med skitväder i maj".
1. Man får tända värmeljus och få en försmak av höstmyset.
2. Myggen fryser ihjäl.
3. Hästens vintertäcke behöver aldrig tvättas. Hagel och snöblandat regn rengör vilket skitigt täcke som helst.
4. Hästens vintertäcke behöver inte stuvas undan - det kommer att användas snart igen.
5. Ogrässäsongen är kort.
6. Man kan njuta av varma dopp i badkaret varje dag.
7. Blir aldrig för varmt i sovrummet.
8. Extremt lätt att cykla (åt ena hållet).
9. Klädkontot hålls nere - man kan använda samma jacka året om.
10. Det utbryter kollektivt glädjefnatt när termometern visar tvåsiffrigt, 11 grader är ju rena värmeböljan!
 
När hoppet var som minst vände det äntligen, vinden mojnade och solen tittade fram. Insåg att det var läge att hasta till trädgårdsbutiken innan vädret ändrade sig. Kan säga att jag var inte ensam, trots att jag kom bara tio minuter efter butiken öppnat var det fullt på den stora parkeringen. När jag väl hade handlat klart och skulle hem var det inte fullt - det var kaos! Gissar att när dagen var slut var det tomt i butiken. Tur att man är morgonpigg.
 
/Sara