När man nästan gett upp

Just när man var på hicken att ge upp så lättade de blytunga regnmolnen och solen hittade hit. Folk gräver i rabatterna, gräsklipparna går varma och båtarna sjösätts på löpande band. Till och med badbryggan är på plats. 
 
Häggen har börjat blomma och en och annan vågad blomma tittar fram. 
 
Det blir nog sommar i år också. Men jag avvaktar nog lite med badpremiären...
 
/Sara 

Fullmatad

Uppladdning och förberedelser inför träningshelgen pågår för fullt. Ruf fungerar oväntat bra och fläckvis känns han som en riktig reiner. 
 
Efter en hel dag i gräshage, dessutom i kallt ösregn, fick jag igår stuva om träningen helt. Planen var ett galoppjobb i ridhuset men redan när jag tog in honom från hagen och ställde honom i boxen förstod jag att planen måste ändras. När han kom in åt han i vanlig ordning upp havren men sedan ställde han sig med huvudet mot boxväggen och somnade direkt. Ögonen var halvslutna, underläppen hängde nästan ner till knäna och humöret var minst sagt bistert när jag gläntade på boxdörren och försiktigt försökte väcka honom.
 
Fastän täcket hållit tätt mot regnet var han ändå kall om ryggen och valet att ta en sväng i skogen blev självklart då en grässtinn, trött och frusen häst knappast lär prestera något vettigt. Tanken var att bara skritta, men efter 20 minuter verkade paltkoman lätta och gräset istället kicka in en viss "våryra" så Ruf skuttade glatt iväg både i trav och galopp. Förhoppningsvis ger gräset idag mer energi än det tar, och kanske har han även sluppit regn, så att vi kan köra det där galoppjobbet i kväll istället.
 
 
På tal om regn. Det lutar åt att vi snart får uppleva ett regnrekord. Det har inte regnat så här mycket under maj månad sedan mätningarna startades, 1944... Alltid någe.
 
/Sara
Ps. Mer fyndigheter i stil med löpsedeln ovan hittar du på Lasses humorsida på FB.

Billig

Nog är han söt Emil. Men ibland är han billig, så gott som gratis faktiskt. Speciellt dagar som i morse när han i hällande regn upptäckte att det fanns ett rådjur på Gültzauudden.
 
Helt utan förvarning satte han in turbon och stack fortare än blixten. Efter en stund hörde jag hans gnyende jaktskall och styrde mina steg åt det hållet. Skymtade då ett svart streck som for efter backen (Emil) och längre fram något vitt guppande. Tänkte först att det var en hare som ännu inte bytt till sommarpäls, men då guppandet var i midjehöjd fattade jag att det måste varit ett rådjur. Mitt i stan.
 
Tack och lov tappade Emil spåret, eller blev helt enkelt trött, och jag hittade honom lommande uppe på vägen.
 
Vad de andra gjorde? Tara sprang 100 meter innan hon stannade och väntade in matte, medan Kalle sprang 150 meter, vände och kom tillbaka i full fart.
 
Det är skillnad på olika.
 
/Sara