Där också

I söndags åkte vi till stugan. 
 
Det var jättemycket snö. Där också. Men haren verkar kunna ta sig fram ändå. 
 
Det är inte lätt att skotta när man har snö upp över låren. Får nog helt enkelt avvakta och se vad han där uppe kan göra åt saken.
 
Och sedan är det bara hoppas att även det lilla taket ovanför ytterdörren orkar stå emot när det börjar töa och snön blir riktigt tung.
 
Om det nu börjar töa någon gång. Känner mig inte helt övertygad. 
 
/Sara

En lärdom

Förra lördagen arrangerades klubbtävlingar i Boden. Då nästa tävlingstillfälle blir först i maj tänkte jag att det skulle vara smart att hoppa en runda under tävlingslika former bara en vecka efter vår debut på riktig tävling.
 
I teorin var det ett bra upplägg då jag kunde rida till tävlingen, hoppa en klass och sedan rida hem igen. I praktiken blev det alldeles tokigt.
 
Var på plats på BRK på morgonen och hjälpte till att bygga fram, så med gott om tid kunde jag memorera banan och sedan åka tillbaka till stallet och göra iordning Tibelle. Bedömningen var att tävlingen skulle vara klar cirka klockan 11.30 och då jag startade näst sist tänkte jag att om jag siktar på att vara på plats på framridningen klockan 10.45 så blir jag inte försenad, även om det skulle visa sig att tävlingen skulle flyta på snabbare.
 
Mockade och fixade i stallet innan jag tog in och gjorde iordning Tibelle. Jag följde min tidsplan, men precis när jag lade på sadeln fick jag ändå en känsla av att jag nog borde skynda mig. Efter att ha skrittat halva vägen till ridhuset ökade känslan av brådska och vi satte iväg i friskt travtempo. Och tur var väl det! När vi kom fram och klev in på framridningen var det bara tre ryttare kvar innan jag skulle in på banan. Hej och hå! Det fick bli några varv i galopp och sedan tre snabba språng på räcket.
 
Inne på banan hann vi i alla fall hämta andan medan ryttaren före oss red, men att hitta koncentrationen och kliva in i ”bubblan" var som förgjort. Trots de dåliga förutsättningarna tog vi oss runt banan, men jag red verkligen inte bra. Fick panik och langade iväg henne stort på flera hinder och någon rytm fanns inte att uppbringa. 
 
Lite besviken skrittade jag hem och insåg att det som skulle bli en fin lärorunda för Tibelle istället blev en läxa för mig. Förutom det uppenbara, att framridning är A och O, lärde jag mig att på klubbtävlingar ska jag hädanefter rida två klasser.  När det ändå är så få startande är det smart att först göra en "hopp- och- lek-klass" och sedan pusta en lagom lång stund, gå in igen på en hinderhöjd som kräver mer skärpa och fokus. 
 
Nåväl. Jag tror inte att Tibelle tog så mycket skada av att det inte blev som jag tänkt mig och dagen efter klubbtävlandet fick även mitt humör ett lyft. Då fick Tibelle gå ett dressyrpass med Kristina och jag fick, stolt som en tupp, bara stå och njuta över min fina häst.  
 
Det är i sanning en lyx att ha en kompis som är duktig på att rida.
 
/Sara

Betraktelser

Nu börjar tak efter tak rasa in. Hoppas att balkongerna håller. Annars kan man få ont i skallen.
 
Kanske läge att bära hjälm även när man inte sitter till häst? Fast då är väl risken att folk tror att det var jag som satt modell till Skriet
 
Bara för att lätta upp sinnet och göra något jag aldrig gjort så testade jag att beställa från Åhéns.se. Det gör jag inte om - fick vänta i över en vecka och sedan ändå ta mig in till Åhlens för att hämta varan. Det hade gått både snabbare och enklare att plocka direkt från hyllan. Hade sannorlikt varit mer miljövänligt också - kolla storleken på kartongen som den lilla burken kom i. Jisses.
 
Snälla, snälla fröken Tö, kan du ta och sätta fart nu? Vi skulle så hemskt gärna vilja få se gräsmattan innan midsommar.
 
/Sara