Som klubbad

I morse hajjade jag äntligen varför jag börjar vara så trött på morgonen, inte ens solen orkar ju kliva upp ordentligt när klockan är dags för hundpromenad.
 
Men det är tur att månen är av ett segare släkte och lyser upp när nu solen inte vill vara med. 
 
I vanliga fall brukar omställningen till vintertid innebära att jag får som en klubba i huvudet och blir så trött så trött. I år verkar det vara något fel i systemet, redan nu har jag fått börja titta på Rapport istället för Akutellt. Att vara vaken efter klockan 21 är nästintill en omöjlig utmaning.
 
Det sägs att man blir piggare om man är ute mycket. Det måste vara en myt. I måndags passade vi på att njuta av det vackra höstvädret och tog en tur ut till Hertsöträsk på eftermiddagen. Sedan bar det iväg till stallet där jag också var ute en del. Men jag kan lova att den kvällen hann jag inte ens se klart Rapport.
 
Tror jag får sikta på TV4:s 19-nyheter om jag alls ska lyckas se några nyheter på TV i vinter. Jisses.
 
/Sara
 

En skön dröm

 
Synnerligen otippat, men igår provred jag en häst som var till salu. En attans fin häst dessutom.
 
Visst, jag är en "Hästnet-knarkare", men nej, jag söker inte häst. En häst räcker gott och väl, men ibland yppar sig en möjlighet som man bara måste ta hand om. Redan för ett år sedan, när jag för första gången såg den lille vita hästen på en dressyrträning, blev jag så förtjust. Han är förvisso lite äldre, men tävlar med bra resultat upp till MsvB dressyr och verkar vara full av energi. Han har en fin blick och är dessutom av den mindre modellen så för mig var det som att suga på en karamell att se honom.
 
Så i våras dök han upp på Hästnet under salu-annonserna. Oj, vad det drog i köpa-häst-tarmen, utöver att han är en häst i min smak så tänk så lätt och praktiskt det hade varit att köpa honom. Till skillnad från alla andra hästarna på Hästnet vet jag precis vad han gjort de senaste sju åren och jag behöver inte ens lasta honom i en transport för att få hem honom då han finns på skrittavstånd från vårt stall. Men jag slog det hela ur hågen, prislappen var hög och ovissheten med Ruf var total.
 
Förra helgen var jag ute på LRK och tittade på dressyrträning och där var den lille vite springaren igen. Ägaren, som vet att jag tycker mycket om hästen, berättade att priset sänkts och frågade om jag inte var intresserad. Ja, men gissa?! 
 
Sagt och gjort. Igår åkte jag till ridhuset och provred. Jag hade bestämt mig innan jag satt upp att om det ska bli affär så måste det "säga klick". Den lille vite var jättefin och nog fick jag några stunder som var Wow!, men efter mycket grubblande under gårdagskvällen var jag tvungen att erkänna för mig själv att det faktiskt inte riktigt sade klick.
 
Drömmen om den vite dressyrstjärnan får förbli en dröm och jag fortsätter istället min lunk bland tall och gran med den svarte quarterpållen. Det är inte så dumt det heller.
 
/Sara

Som förr, nästan

Dagens arbete kändes välbekant, men jag misstänker att det imorgon kommer att kännas att det var ett par år sedan sist. Härligt höstväder och många flitiga händer gjorde arbetet till en ganska trivsam helgsysselsättning. Givetvis hjälpte också vetskapen att det denna gång inte handlar om en kilometer staket som ska bytas.
 
Noterade att staketbygge är staketbygge - det är alltid saker som krånglar till det så att det tar längre tid än man tänkt sig. Men jag insåg också att det finns en stor skillnad när man bygger staket i norr mot för i söder och det är att i norr måste man bygga väldigt höga staket. Inte för att hästarna är så mycket mer benägna att hoppa över staketen här, utan helt enkelt för att man kallt räknar med att det kommer typ en meter snö varje vinter. Och då blir staketen plötsligt mycket lägre.
 
En annan sak som blev nästan smärtsamt tydlig var att vare sig vår arbetstakt eller uthållighet var lika hög som förr. Klockan var bara tre på eftermiddagen när vi av ren utmattning började att göra en massa fel så att vi, fastän det bara var några meter kvar, fick ge oss för dagen. Oj, oj vad vi har legat av oss - förr körde vi lätt på från åtta på morgonen till åtta på kvällen med diverse gårdsprojekt. Och sedan sadlade vi hästarna och for ut och red. Idag kände jag mig rätt nöjd över att jag med gott samvete kunde ge Ruf en vilodag.
 
/Sara