Väldigt

Väldigt vackert men väldigt blött och väldigt, väldigt vilse!
 
Tycker att preparerade motionsspår är öken så jag håller mig helst på små skogsstigar. Den vanliga rundan börjar kännas lite  för kort så idag testade jag en ny stig. Och hamnade totalt vilse.
 
Det var väldigt blött, snårigt och stenigt men kändes ändå okej, tänkte att någon gång måste ju stigen komma fram till en väg och då kan jag säkert orientera mig. 
 
Men plötsligt hör jag skott avlossas. Jäklar det är ju ÄLGJAKT! Plötsligt kändes det inte det minsta mysigt att vara vilse i skogen.
 
När första paniken lagt sig kom jag på att jag kanske hamnat i närheten av skjutbanan. För att inte misstas för älg, levande eller attrapp, visslade och sjöng jag om vartannat. Efter en lång stunds snavande över stock och sten kom jag fram till en väg. Chansade och gick till vänster.
 
Följde vägen i en halv evighet innan jag till slut kom fram till en korsning då en mycket efterlängtad skylt dök upp. Och tur var väl det för annars hade jag helt säkert svängt vänster igen och inte varit hemma än. 
 
Nu blir det soffan och VM resten av kvällen. Väldigt skönt. 
 
Ligger här och tanken slår mig att kanske är det där med preparerade motionsspår inte så dumt ändå?
 
Åtminstone under älgjakten. 
 
/Sara 

Väntas tider

Inget är som väntans tider. Ännu inget besked från Helsingborg. För varje timme som går blir jag allt mer otålig. Jag försöker hålla mig sysselsatt med diverse aktiviteter. Vädret är fantastiskt så det blir många hundpromenader.
 
När frustrationen är för stor föräras även Ormberget med ett av mina sällsynta besök. Och förresten. Hur i hela friden kan det vara så lätt att promenera men så sjukt jobbigt att springa (öh, lufsa)?
 
Vi har även avrundat båtlivet då båten såldes för ett par veckor sedan och i helgen placerades flytbryggan ute i viken på vinterförvaring.
 
Stallskåpet är tomt och boxen urmockad. Å så har operation allmän sortering, rensning och packning påbörjats. Men allt går segt och lite som i en dimma. Jag behöver få svar NU!
 
/Sara

Kommer att sakna

Varje plats har sin tjusning. Att ha 100 meter till havet är speciellt, särskilt i detta väder. Ju mer temperaturen stigit ju kortare har morgonrundan blivit. Men den har tagit nästan lika lång tid.
 
Efter alla dessa år har Emil nämligen kommit på hur skönt det är att bada. Han gör det så klart på sitt eget sätt och står mest bara helt still (i en halv evighet) och svalkar sig ute i vattnet. 
 
Annat som jag helt säkert kommer att sakna är att svettig komma från stallet, kliva i bikinin och ta ett kvällsdopp i älven i ljuset av midnattssolen. Det är en sann njutning.
 
Men det finns annat jag inte lär sakna så där väldans mycket.
 
Så här såg Palle ut efter att vi byggde om hästhagen en kväll. På bara femton minuter lyckades knotten ordna fyra sömnlösa nätter! Hu!
 
/Sara