Lite skillnad

När jag var ung. På stenåldern alltså. Då knåpade mamma (eller var det syrran?) med hjälp av en utsliten raggsocka, garn, gamla trasor och ett avbrutet kvastskaft ihop en käpphäst till mig. Tillsammans med kompisen gick jag sedan ut i skogen bakom huset och byggde hinder av grenar, stubbar och stenar. Sedan tillbringade vi otaliga timmar med att träna och tävla hoppning på våra käpphästar. 
 
Av ridskolornas webbplatser har jag förstått att det här med käpphästar under senaste året blivit en riktigt stor grej. Till barnens stora förtjusning anordnas riktiga tävlingar runt om i länets ridhus. Men först i morse fattade jag nog precis HUR stort intresset var. När jag och hundarna på den sedvanliga morgonrundan sneddade genom Hermelinsparken och passerade Norrbottens museum blev jag glatt förvånad - se där fanns ju en hel bana med hinder uppställda. Inte sådana där skeva gamla grenar som vi använde oss av, utan nya fina målade hinder. Över banan hängde ett festligt flaggspel och när jag surfade in på nätet förstod att det varit ett käpphäst-event mitt i stan!
 
Aldrig hade Sara 10 år ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att tillsammans med käpphästen lämna skogen, åka in till stan och hoppa riktiga hinder med en massa andra ungar som var lika käpp-häst-tokiga.
 
Det känns onekligen som att det går åt rätt håll. Äntligen börjar hästsporten på riktigt hamna i centrum! Även om det just denna gång bara fanns utrymme för de enbenta pållarna.
 
/Sara
Ps 1. Som den nörd jag är kunde jag nöjt konstatera att ridbanans bokstäver var utplacerade på rätt ställen, du vet: All King Edwards Horses Can Manage Big Fences.
 
Ps 2. Om Emil hoppade? Nix. Inte jag heller för den delen.

Som semester

Trots att det ännu är flera veckor kvar innan det är dags för semester gav lördagens aktiviteter en rejäl försmak. Började med att sova elva timmar i ett streck och sedan vakna i ottan pigg, utvilad och glad. Morgonturen med hundarna fick bli en kortvariant och vi skyndade istället hem och väckte Palle. Sol och knappt en krusning på havet.
 
Då är det bara att strunta i alla måsten och bege sig ut på en tur med båten.
 
Vi är ju rookies i denna del av skärgården så vi åkte bara ut till Klubbviken, som enligt kapten tydligen var som att köra på en motorväg. Väl där valde vi bort trängseln (det var två andra på stranden) och promenerade istället till öns baksida.
 
Där är naturen väldigt säregen, det är extremt långgrunt men ändå med en massa stenbumlingar utspridda.
 
Emil och Kalle gillade promenaden, speciellt den delen där vi fick kryssa mellan högarna med älgbajs. Jisses, det måste varit en hel koloni med älgar på ön i vinter!
 
Och som vanligt gick poserandet för kameran sådär...
 
Efter välförtjänt lunchmacka bar det hemåt igen. På väg hem kunde jag glädjas åt att isbrytarna inte hade något att göra utan också verkade ha semester-känsla. Thank God!
 
Efter ett snabbt stallbesök (där det inte gick att ta miste på att även den lilla flodhästen gått all in vad det gäller semester...) avslutade vi dagen med att kalasa på Cg:s.
 
För att riktigt fylla hela semester-känsla-kvoten lyckades jag sedan fastna (och hålla mig vaken!!!) vid Tvn och såg en riktig feel-good-töntig-film halva natten.  
 
När veckan i morse startade med ett tropiskt ösregn (fast helt utan tropik-värme) var jag synnerligen glad att vi passade på att köra hela semester-rejset på en och samma dag.
 
Bara ett dopp i havet som ännu är kvar på to-do-listan. Men det får nog vänta till semestern börjar på riktigt.
 
/Sara
 

Skruva bör man

 
I väntan på bättre väder och högre vatten måste man ju roa sig med något. 
 
Så varför inte bygga en platta att lägga på y-bommen så att även vi utan sjöben kan komma torrskodda i båten? 
 
För skruva bör man, annars dör man. Eller hur det nu var. 
 
/Sara