Winter wonderland

De senaste veckorna har vi här i norr befunnit oss som i ett levande julkort. Snön ligger meterdjup och knarrar under fötterna och träden är alldeles kritvita av tjocka lager med rimfrost.
 
Underlaget för ridning utomhus är helt perfekt och när temperaturen håller sig på rimlig nivå (typ inte kallare än minus 15) njuter jag och Tibelle för fullt av härliga galoppsträckor på vackert plogade vägar.
 
Cykelturen till jobbet är också en fin upplevelse med glittrande snö mot gatlyktornas sken. Den tjocka rimfrosten som hållit i sig så länge får folk att stanna upp en stund i vardagen och bara gapa. Det märks i mitt Facebook-flöde som varje dag är fyllt av mina vänners magiska julkorts-liknande bilder tagna på väg till eller från jobbet.
 
Men nu är det dags för alla riktiga norrlänningar med tåligare temperament än jag att hålla för öronen. Jag tänker nämligen svära i kyrkan. Det må vara hur vackert det vill men nu är jag faktiskt totalt och fullständigt mätt på allt vad Winter wonderland heter. Ge mig sol, plusgrader, bara ben, hovklapper mot asfalt och gröna träd!
 
Men det kan jag ju fetglömma.
På torsdag ska det börja snöa igen.
Tjohej.
 
/Sara

Skott av skott?

Jaha. Det här blev min vy idag. Efter morgonens promenad med hundarna skulle jag bara böja mig ner och sätta i motorvärmarsladden i bilen. PANG så small det i ryggen. Suck. 
 
Med Ipren, liniment och vetekudde känner jag mig precis som vanligt, såvida jag inte rör mig. 
 
Tack och lov att Palle är hemma och att Sandra Medryttare kunde hoppa in med kort varsel. Jag lär nog inte göra så många knop idag. Definitivt inte skotta snö, mocka bajs eller bära hö. 
 
Lite ironiskt är det, för en dryg vecka sedan började jag ju stretcha rygg, rumpa och axlar i syfte att bli lite smidigare och undvika ryggskott. Fast nu får jag nog sluta med det, min kropp har med besked talat om att den vill vara stel och osmidig!
 
/Sara

Vill man så går det

Det är ju ingen nyhet att stalltjejer sällan går på gym. Åtminstone inte på sådana där inne i stan där man köper årskort. Vi har ju nämligen vårt alldeles egna utegym helt gratis (hrm).
 
 Imorgon är det dags för att träna biceps igen (hämta hö) så igår gick jag och kollade till transporten, misstänkte att det kunde vara lite snö på den för vi har ju inte använt den på tre-fyra veckor.
 
Jahapp. Det blev visst träning även denna dag. Bara att gå och hämta alla tänkbara redskap och sätta igång.
 
Att skotta den stenhårt packade snön runt släpet var den lätta delen. Att fixa taket var värre. Sopkvasten behövde jag inte alls, det var bara att ställa sig på lilla trappstegen med spaden i högsta hugg och köra "armar uppåt sträck". Kan säga att efter två minuter struntade jag fullständigt i om taket skulle bli repigt efter spadens framfart.
 
Trots frisk vind, snöfall och ett gäng minusgrader blev det svettiga 45 minuter. Men rackarns bra blev det. Och träningspasset kändes som att det tog fint. Vill man så går det.
 
Fast här ska man nog inte vilja parkera, för det lär bli väldigt jobbigt.
Framförallt när man ska betala avgiften...
 
/Sara