Äntligen ute!
Planen var att i fredags avrunda veckan med ett pass i ridhuset. Men när vi kom fram till BRK fick vi en härlig överraskning - utebanan var så gott som fri från snö!
Vi blev nog lika glada båda två, om än fröken T blev betydligt mer yster än piloten på ryggen. Hade glömt vilket tryck det kan bli i hästarna vid första passet på utomhusbana för säsongen 😬.
Pigga ben i kombination med första vår-brunsten blev sannerligen en intressant utmaning. Fläckvis var det en del sprattel, hopp och skutt så det gällde att hålla henne sysselsatt både mentalt och fysiskt. Men rätt snart blev det ordning på alla delarna och med fin bjudning fick vi till det oväntat bra.
När man tränar hästar sker utvecklingen i så små steg att det är lätt att missa de framsteg man faktiskt gör. Även om det här passet inte var ett kanonpass så slog det mig att det faktiskt hänt massor sedan i höstas då vi senast red på utebanan. Bara en sådan sak att fokus nu låg på att inte låta formen bli för djup, i höstas hade jag ju fullt schå med att hon skulle gå i form överhuvudtaget. Att vi dessutom kunde avsluta med att lattja till det med några byten var ju en skojig bonus 😄
/Sara