Blumpedi-blumpbedi-blump

Nog har jag hört det många gånger förr: Ryttarens jobb är att ta hästen fram till hindret i en bra rytm, hästens jobb är att hoppa över. Men om man som jag mest ridit hästar som krävt exakt ridning, starka ben och en sjuhelsikes vilja för att överhuvudtaget fundera på att hoppa över hinder så har jag inte riktigt tagit till mig det där.  
 
Men i helgen blev det helt glasklart och polletten slank ner. När jag nu äntligen sitter på en häst som bara spetsar öronen när hon ser hindret så fattade jag grejen. Jag behöver bara hålla rytmen och styra så fixar hon resten och jag behöver inte tänka en sekund på distanser eller att "komma rätt" - det tar ju Tibelle hand om! Dessutom så oändligt mycket bättre än vad jag någonsin skulle kunna.
 
På lördagen fortsatte vi från förra månadens övning och hade hjälp av galoppbommar. Det gick som en dans och äntligen hoppade vi hinder. Utan trassel seglade vi över både 90 cm och 1 meter, för allt med en galoppbom framför var hur lätt som helst att hoppa över.
 
 
 På söndagen blev det lite knivigare, då var alla galoppbommar borta och det tog inte lång stund innan jag kom på varför det är så svårt att hoppa. Vi kom nära, vi kom stort, jag fick panik och fläskade på. Hej och hå.
 
Erik är en lugn typ så när jag stannade och förmodligen såg ut som ett stort frågetecken log han bara och sade att när man tappar flytet så inser man ju att man måste ändra på något. Problemet är bara att man ofta blir stel, gör för mycket och då hittar man inte alls tillbaka till känslan. När det skiter sig finns det bara en sak att göra: Hitta tillbaka till rytmen! Okej. Å hur ska jag göra det då månne? Ett bra trick, påminde Erik mig om, är att räkna högt, att säga galopp, galopp eller något annat - då brukar man hitta tillbaka.
 
För mig funkar det inte att räkna  (siffror är inte min grej i något sammanhang) och att säga galopp blir för kantigt i munnen. När jag tog tyglarna, fattade galopp och började anridningen kom mitt, milt pinsamma, rytm-mantra av sig självt. Om du någon gång kommer upp på läktaren och hör ramsan blumpedi-bulmpedi-blump kan du vara helt säker på att det är jag och Tibelle som snart ska styra på ett hinder.
 
Det otroliga var att så länge jag rabblade blumpedi-bulmpedi-blump gick det hur bra som helst. Om du tittar på filmen så blir det oflyt på några ställen, vad tror du hände då? Japp, helt rätt, inget blumpedi-bulmpedi-blump kom ur min mun.
 
 
När träningen var slut sade Erik att vi absolut skulle vara med på tävlingen som jag anmält mig till om två veckor. Bara jag kör blumpedi-bulmpedi-blump så kommer Tibelle med lätthet att skutta runt 80 centimeters-klassen.
 
blumpedi-bulmpedi-blump så länge.
 
/Sara

Eller inte

Fick ju lite pre-vårkänslor där i några dagar. Kan säga att det gick över. Väldigt mycket.
 
Denna vinter är fasiken inte nådig. Tur att jag har tjocka täcken att lägga på Tibelle när hon går ut för hon har på sydländskt manér redan börjat fälla sin vinterpäls.
 
Hundarna gillar inte heller kylan och promenaderna blir synnerligen korta, när det är som kallast tar det längre tid att krångla på sig ytterkläderna än vad man är ute. Kalle är den som fryser mest och det händer mer än ofta att han bara vägrar att gå ut. När jag öppnar ytterdörren så backar han och sätter sig långt in i hallen och jag får bära ut honom.
 
Största delen av dygnet ligger de på soffan under en filt. Som tur är har vi ju skottat upp gångar på baksidan så att de kan snabbt springa ut och göra sina behov. Lär bli många bajshögar att plocka upp från gräsmattan i vår. Om nu snön tinar någon gång. Känns onekligen som att detta är början på en ny istid. Brrr!
 
Men att gnälla hjälper ju förstås inte så jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att det är otroligt vackert med den knallblå himlen, strålande solen och gnistrande snön. Och tänk vad tappra de är de där skridskoåkarna! Fatta att de åker 10 mil. Jisses.
 
/Sara 

Vårkänslor

Kolla, kolla! Nu har de börjat forsla bort snöhögarna här på gatan!
 
Det är tur det för inte hade det varit nådigt om de fått ligga kvar när det blir töväder, då hade vi sannorlikt drunknat.
 
Det är svårt att på bild visa hur mycket snö det faktiskt är, men om du tittar på lyktstolpen till höger i bild så ser du gatskylten. Dessa hänger väl ungefär på samma höjd oavsett var man bor i landet så det ger väl ett hum om hur det ser ut.
 
Men snart så är snön väck. Vänta bara två, eller tre, månader till så :)
 
/Sara