Som vi har längtat

Öppet vatten! Så efterlängtat. Isen har varit fantastisk i år och säsongen lång men nu vill vi se mer av Luleälven i flytande form. En försmak fick vi på morgonrundan, under Bergnäsbron är det nu helt öppet vatten, men ännu är det nog någon vecka bort innan all is är borta.
 
En liten ensam snödroppe hade också vågat sig upp i morse. Det är knappt man tror det är sant, men våren är ju här nu!
 
Glad Valborg allesammans!
 
/Sara
 

Lite trött

Vid de två sista ridpassen innan tävlingen förra helgen kändes Ruf lite kinkig. Han inledde båda passen med mycket hopp, skutt och protester innan han till slut fann sig och började jobba på. Som jag berättade i förra inlägget var ju sedan framridningen på tävlingen inte det roligaste jag varit med om - det kändes som om han fastnat i ett framstupa sidoläge, typ.
 
När jag sedan tittade närmare på filmen från tävlingen såg jag till min fasa att han i traven, i bästa ridskolehäst-stil, lyckades göra släpspår i sanden med bakhovarna! Herregud så pinsamt! När rodnaden lagt sig insåg jag att RuffeTuffe kanske är lite trött, det har ju varit rätt intensivt tränande på sistone.
 
Min plan att träna mer och hårdare får därför anstå och Ruf har nu fått två veckors semester istället. Han får inte vila helt, men vi skippar tränandet och slirar runt lite i leran ute i skogen istället. Underlaget är ju som synes inte det bästa så det blir mycket skrittande, men det passar ju bra. Jag blir inte ett smack bättre som ryttare, men jag tröstar mig med att våra långsamma skritturer gör ju att jag hinner filosofera en del. Och lyssna på fåglarna. Det är inte så dumt det heller.
 
/Sara

Myrsloken och jag

 
När klockan ringer 05.00 på en söndag morgon känner jag att det baske mig är dags att börja träna hårdare. Om vi tränar mer och blir bättre kan vi ju tävla annat än den lägsta klassen som alltid, utan undantag, går först på morgonen.
 
Min starttid idag var 08.37, låter ju inte så blodigt men innan dess ska hundarna rastas, frukost ätas, köra till stallet, mata hästarna, rykta och putsa RuffeTuffe, packa, lasta och sedan köra till Boden. Väl framme ska hästen kläs på och sedan ridas åtminstone 30 minuter innan klockan slår 8.32 och vi får gå in i collecting ring. Kan väl säga att några flätor blev det inte idag, då hade vi fått stiga upp klockan 4.30 och där går min gräns.
 
Om det var den tidiga timmen eller en begynnande alzheimer låter jag vara osagt, men när vi kört halvvägs kom jag på att vaccinationsintyget låg kvar hemma. Som alla tävlingsryttare vet så att glömma vaccinationsintyget är nästan lika illa som att glömma ta med hästen, utan vaccinationsintyg får man inte ens lasta av hästen på tävlingsplatsen och än mindre tävla. Efter lite trix och fix och ett gäng nervösa minuter löste det sig tack och lov och jag fick klartecken att lasta ur. Klär på hästen och beger mig mot framridningen, ja men då kommer jag på att jag glömt kavajen. Bara i bilen tack och lov, men det var bara att vända tillbaka och ge Ruf en extra skrittpromenad.
 
När jag till slut sitter till häst börjar jag fundera på om det verkligen är en häst jag sitter på eller är det månne en myrslok eller kan det kanske vara en sengångare? Mulen är nästan i backen och han rör sig som vore han ett hjärtslag från de evigt gröna ängarna. Att gå direkt från en natt i boxen in på framridningsbanan utan att passera hagen var med andra ord ingen höjdare.
 
Strax innan vi skulle in på banan började han kännas näst intill ridbar, men bara näst intill. Dagens program var LC:2 som är ett av de få program som börjar i vänster varv. Om det var därför som jag hade så svårt att lära in programmet eller om det beror på något annat (alzheimer igen?) vet jag inte, men jag hann starta och sedan bara rida i ungefär 45 sekunder innan jag red fel!
 
Givetvis så himla onödigt och direkt efter ritten kände jag mig frustrerad. När det gått en stund kom jag att tänka på att EN felridning var ju faktiskt inget att hänga läpp över - det var ju snarare en prestation! Förutom vaccinationsintyg och kavaj glömde jag faktiskt programmet ytterligare två gånger under ritten, men kunde efter intensivt tänkande komma på vart jag skulle precis sekunden innan det var för sent. Efter galoppdelen i programmet hade jag under en hel kortsida (vilken är en evighet i ett dressyrprogram) inte en aning om vad nästa moment var. I halten fick jag stå still extra länge för jag hade helt glömt om jag skulle svänga till höger eller till vänster när vi kom fram till spåret. Oj. Oj.
 
Resultatet blev 60,4% som var helt i paritet med vår synnerligen tama uppvisning. Men jag lärde mig ett och annat, som:
1. Rid mer och bättre så att vi kan starta högre klasser = uppstigning tidigast klockan 6.00.
2. Rid ALDRIG mer ett program som börjar i vänster varv - det går inte att lära sig.
3. Men framförallt: fläta ALLTID hästen när det är tävling. Utan flätor, inget tävlings-mood och tydligen ingen minneskapacitet...
 
 
Lägger upp videon från dagens ritt för att jag ska ha alla tävlingsfilmer samlade här på bloggen. Jag vill dock tipsa dig att inte ödsla tid på att titta på den, livet är kort gör något roligare istället :)
 
/Sara