Semestersammanfattning

Inläggen blir inte många så här i sommartider, men det är ju så stressigt.
 
Man ska hinna sola,
 
åka båt,
 
fika, (och dra in magen varje gång kameran kommer fram...),
 
sova,
 
äta,
 
läsa,
 
promenera med hundarna,
 
bygga låda för att slipa släpa alla båtprylar fram och tillbaka.
Ja men ni ser listan är lång och dagarna fullspäckade.
 
Och då har jag inte ens tagit med den dagliga resan till Boden för att pussa på RuffeTuffe.
 
Sommarens stora bryderi har varit hur man bäst ser till att båten inte smiter när man sitter och solar. Vi kom fram till att när det är vindstilla funkar detta bäst:
men om det blåser får man säkra upp lite och köra denna variant:
 
Nähäpp. Middagen är klar, bara att stressa iväg igen. Tur att jag är ledig en vecka till!
 
/Sara

Som en guldfisk

I vissa sammanhang är det bra att ha kort minne. Efter två dagars slit vet jag med säkerhet att när det gäller tvättning och puts av hästtransport är det mycket gynnsamt om minnet är i klass med en guldfisks. Då vi glada i hågen påbörjade tvättandet hade vi helt glömt hur jobbigt och tidskrävande det är att få transporten fin.
 
Efter att ha rengjort insidan och kommit halvvägs på utsidan så önskade vi innerligt att vi haft ett vanligt släp, den där extra dryga metern som sadelkammaren tillförde kändes minst sagt dryg.
 
När tvättningen var klar fick vi vika in skägget och spara vaxandet till nästa dag. Efter åttioelva svordomar och ett envetet "wax-on-wax-offande" lovade vi oss själva att aldrig mera handla på Biltema. För att undvika skilsmässa åkte Palle till macken och köpte TurtleWax. Det var ju rena drömmen att jobba med, humöret steg och ganska snart var jobbet klart och vi kunde åka hem utmattade men glada och nöjda.
 
Nu kan vi med glädje vänta två år till minnet åter har bleknat och vi ger oss i kast med tvätt av transporten igen.
 
/Sara 

Ännu en film från Falsterbo

Nu för tiden hinner knappt tävlingarna i Falsterbo, Friends eller Göteborg avslutas innan bilder och filmer cirkulerar på nätet - det är hästar som biter sig i bringan, hästar som bestraffas för att den snubblar, hästar som utsätts för brysk använding av spö, hästar som störtar över hinder eller säckar ihop framför vagnen. Med detta i bakhuvudet kändes det faktiskt lite nervöst att stå där utanför staketet till en av framridningsbanorna på Falsterbo och filma. Men jag kunde inte låta bli, för när jag såg den där skimmeln ridas var jag bara tvungen att ta upp telefonen.
 
Så här i efterhand ser jag att filmen inte på långa vägar lyckas förmedla det jag såg. Det var ju inga märkvärdigheter de gjorde utan det var som ett vanligt träningspass med tempoväxlingar, övergångar, förvänd galopp, några byten, omväxlande raka och böjda spår och lite sidförande arbete. Men det var en sann glädje att se dem - häst och ryttare i samma bubbla, lika nöjda båda två. De utstrålade harmoni och allt utfördes med minimala hjälper där hästen följde varje signal utan motstånd eller tvekan. De visade precis den där känslan jag så gärna vill få uppleva - när det bara flyter. Så, yes box. Jag var helt betagen och hade någon frågat om jag var beredd att sälja huset och bo i tält resten av livet mot att jag fick ta över denna häst hade Palle fått ett drygt jobb att övertyga mig om att det kanske inte var jordens bästa idé.
 
Efter lite detektivarbete kunde jag lista ut att hästen var den hyfsat välkända Vera Wang, halvsyster till Fendi som Lisen Bratt sålde till Meredith Michaels- Beerbaum (i dagarna utsedd till förste reserv för Tysklands lag i OS). Inte konstigt hästen var fin.
 
Nåväl. När jag väl torkat bort dreglet från mungiporna tillbringades resten av dagen i Falsterbo med att springa runt i affärer och givetvis tillbringa ett gäng timmar på läktarna för att titta på tävlingarna. Men inget gick upp mot stunden bakom staketet med Vera Wang i blickfånget.
 
/Sara