Sommarnöje

Detta är vad vi hästmänniskor roar oss med när ni andra ligger på stranden.
 
 Men med lite hjälp av fyrbent sötnos går skurandet som en dans.
  
Som en härlig pausgympa kom stora hölasset och med svetten strömmande längs ryggen packades 230 balar hö upp på loftet.
 
När dagen var slut var jag hyfsat mör och somnade helt ovaggad redan klockan 21.00. 
Vaknade så här tio timmar senare. Jisses.
 
/Sara

Som flyttfåglarna

Efter fyra fina år i Luleå gör vi som flyttfåglarna och drar söderut till hösten. Vi har trivts bra med livet i Luleå, men som hästägare blir vintrarna helt enkelt lite för långa. På vår sedvanliga semestertripp ner till Skåne hittade vi gården med stort G så i oktober tar vi vårt pick och pack och flyttar till Höör.
 
Precis som senast är det en hästgård med stall, men denna gång skalar vi ner omfattningen. Istället för 30 hektar blir det 3 och fastän stallet har åtta boxar blir det max tre (och inte nio!) hästar. Framförallt blir det inte 49 Highland Cattle, något har vi ändå lärt oss vill jag tro.
 
Vid tidigare flyttar söderut har jag utan särdeles mycket eftertanke glatt bara packat väskorna och åkt. Denna gång är det annorlunda. Jag är så otroligt glad att vi hittat denna gård och tror att vi kommer att trivas väldigt bra, men jag måste erkänna att det känns lite nervöst. Att åter igen riva upp tillvaron och börja snickra ihop en ny vardag 150 mil bort är inte gjort utan viss ansträngning.
 
Vi har ju haft ett väldigt bekvämt liv de senaste åren och efter Björndalen är vi väldigt medvetna om vilka insatser som krävs när man bor på en gård. Men det är bara att inse att vi trots allt är lantisar, för trots att vi haft tre minuters cykelväg in till city är det inte många gånger vi gått på bio, teater eller restaurang. Och att ägna en lördag åt att gå och shoppa är för oss rena mardrömmen.
 
Omgivningarna runt nya gården är vackra och att det var rätt ställe insåg jag när jag såg den gigantiska eken precis utanför köksdörren samtidigt som fåglarna sjöng för fullt. Då kändes det så rätt. 
 
Och jag tror nog att vi ska kunna leva med att hus, stall och garage nyss målats rosa...
 
/Sara
 
Ps. Samtliga bilder är lånade från mäklarens annons.

Rätt uppgiven

Just idag vet jag inte om jag orkar mera. Efter nästan en hel dag på kliniken i över 30 graders värme känner jag mig rätt knäckt. 
 
Tibelle var inte ett smack bättre, fortfarande initialt halt höger fram men nu även lite halt på vänster bak (som är det enda ben hon varit ohalt på vid tidigare besök). Svullnaden ser dessutom ännu inte bra ut utan för fortfarande tankarna till en senskada.
 
Hade en ny veterinär idag som var mycket grundlig. När hon böjde kota och knä reagerade T oväntat lite med tanke på att hon var halt innan böjning. För att se om problemet nu sitter nedanför kotan lade veterinären en låg nervbedövning i två olika omgångar. Efter den andra släcktes hältan och för att ta reda på om något var skadat i mjukdelarna mellan hov och kota så ultraljudade hon. Tydligen såg det lite knepigt ut men efter att ha jämfört med det andra frambenet konstaterade veterinären att det är helt enkelt så Ts senor och ligament ser ut. När nu ultraljudsmaskinen liks var igång lyste hon vänster bak men precis som sist var senorna okej. 
 
Tibelle blev åter igen sprutad i höger fram, men denna gång i kronled och hovled medan svullnaden på bakbenet bara ska smörjas med en salva varje dag.
 
Som lök på laxen hade hon även lindrig rasp på höger bak. Förmodligen kommer den sig av envis sol på rakat ben så nu blir det till att även fixa med den. Tur man har semester.
 
Om tre veckor ska vi på återbesök. Är hon inte bra då så blir det magnetröntgen. Som givetvis inte finns på närmare håll än Ultuna (utanför Uppsala) eller var det Strömsholm? 
 
Som sagt. Idag känner jag mig väldigt redo att kasta in handduken. Men med lite mat och en natts sömn så går det nog till sig till imorgon.
 
/Sara