Va?

Alltså. Jag håller på att bli knäpp! Sedan min förkylning för ett par veckor sedan lever jag som i en låda. På något sätt svullnade det igen i öronen så det känns som om jag har konstant lock för öronen, mest i vänster men även i höger. I vanliga fall hör jag ju rätt dåligt men nu är det snudd på katastrof - jag hör knappt något alls.
 
Hemma går väl an, Palle har vant sig vid at ha en lomhörd fru, men att vara på jobbet är tufft. Det är minst sagt en pärs att sitta i möten med fler än två personer och fikarasterna är en sann utmaning. Men att hålla föredrag däremot går alldeles utmärkt, så länge det inte kommer frågor eller kommentarer för då är jag helt rökt. En annan sak som är nästintill omöjligt är att prata i telefon, för givetvis är det vänster öra som är mitt "telefonöra". Har du någon gång testat att sätta telefonen mot "fel" öra? Kan bara tipsa om att inte göra det när det är något viktigt samtal, att ha telefonen mot fel öra är typ lika svårt som att försöka skriva med fel hand. 
 
Försöker att inte gnälla prick hela tiden, att vara lomhörd hade varit en västanfläkt för den som är allvarligt sjuk. Och kanske är det lite nyttigt att få prova på att vara funktionsnedsatt ett slag. Är bara lite orolig för onsdagens resa till Stockholm med flyg. Undrar om huvudet kommer att sprängas då tryckutjämningen inte funkar som den ska? Ja, ja den som lever får se. Ända tills skallen exploderar.
 
/Sara
Ps. Jo, jag använder nässpray med kortison. Det hjälper inte ett smack. Ska gå till doktorn. Fast jag misstänker starkt att jag bara får höra (eller, läsa på läpparna...) att de inte kan göra något och att jag gått dit i onödan. Suck.  

Utanför boxen

Det sägs att man mår bra av att hitta nya lösningar på gamla problem. Somliga har verkligen lyckats tänka utanför boxen.
 
Fast jag kan inte låta bli att undra hur ofta de blivit av med stegen, till och med jag blev ju sugen på att smyga fram och flytta på den...
 
/Sara