Hyfsat nöjd
Trots frånvaron av fräsiga galopper verkar Fröken T ta konvalescensen med ro. På våra dagliga promenader är hon skötsamheten exemplifierad och går så gott som hela tiden snällt bakom mig med slakt grimskaft.
Det är bara en sak som hon är ytterst bestämd med. Och det är att matpauserna är oerhört viktiga.
Om man så, med livet som insats, måste slåss mot björkarna så ska munnen vara full. Helst hela tiden.
För full mun = lycklig häst.
Men det finns faktiskt gränser för hur många matpauser man kan ta så beta gräs får hon bara göra i slutet, annars tar det ju minst en timme att bara gå 10 meter!
/Sara