Rätt uppgiven
Just idag vet jag inte om jag orkar mera. Efter nästan en hel dag på kliniken i över 30 graders värme känner jag mig rätt knäckt.
Tibelle var inte ett smack bättre, fortfarande initialt halt höger fram men nu även lite halt på vänster bak (som är det enda ben hon varit ohalt på vid tidigare besök). Svullnaden ser dessutom ännu inte bra ut utan för fortfarande tankarna till en senskada.
Hade en ny veterinär idag som var mycket grundlig. När hon böjde kota och knä reagerade T oväntat lite med tanke på att hon var halt innan böjning. För att se om problemet nu sitter nedanför kotan lade veterinären en låg nervbedövning i två olika omgångar. Efter den andra släcktes hältan och för att ta reda på om något var skadat i mjukdelarna mellan hov och kota så ultraljudade hon. Tydligen såg det lite knepigt ut men efter att ha jämfört med det andra frambenet konstaterade veterinären att det är helt enkelt så Ts senor och ligament ser ut. När nu ultraljudsmaskinen liks var igång lyste hon vänster bak men precis som sist var senorna okej.
Tibelle blev åter igen sprutad i höger fram, men denna gång i kronled och hovled medan svullnaden på bakbenet bara ska smörjas med en salva varje dag.
Som lök på laxen hade hon även lindrig rasp på höger bak. Förmodligen kommer den sig av envis sol på rakat ben så nu blir det till att även fixa med den. Tur man har semester.
Om tre veckor ska vi på återbesök. Är hon inte bra då så blir det magnetröntgen. Som givetvis inte finns på närmare håll än Ultuna (utanför Uppsala) eller var det Strömsholm?
Som sagt. Idag känner jag mig väldigt redo att kasta in handduken. Men med lite mat och en natts sömn så går det nog till sig till imorgon.
/Sara