Som en delfin
Vem hade kunnat tro att jag skulle bli delfin-ägare? Eller i alla fall ägare till en Tibelle med delfin-stafylokocker.
Efter en dryg månads smörjande, tvättande, torkande och ännu mer smörjande av den där envisa raspen börjar tålamodet tryta. Det är så otroligt frustrerande att lägga en dryg timme varje dag på att stå dubbelvikt över stackars Tibelles ben utan att det ger någon som helst effekt. Annat än att raspen numera inte bara finns på det vita bakbenet utan även på det vita frambenet.
För en vecka sedan var vi på kliniken och tog ett bakt-prov. Igår fick jag svar att det var staphylococcus delphini som härjar runt. En så pass ovanlig stafylokock att veterinären inte ens hört talas om den tidigare. Är jag förvånad? För inte kan väl en häst i min ägo få någon enkel, vanlig, åkomma. Suck.
Nu väntar vi på labbets analys om vilken sorts antibiotika som biter på den där rackarns delfin-stafylokocken. Efter den senaste månaden vet jag i alla fall med säkerhet att Salsyvase, hibiskrub och medicinsk honung INTE hjälper. Inte heller Hippotrim (sulfa). Det enda som händer är att raspen trots ömsint omvårdnad, plasthandskar och separata, rena, handdukar bara sprider sig och successivt försämras.
Det är allt tur att hon är söt min häst.
/Sara
Men fy fasen vilken otur du har.