In i dimman
Efter en tveksam vår och kall sommar klev vi i veckan in i hösten. Ännu har det varit PR-versionen av höst - en tät vacker dimma på morgonen som sedan ersatts av strålande sol och vindstilla. Men nu är det bara att ta ett djupt andetag för imorgon kommer den verkliga versionen av höst - regn, regn, mera regn och blåst väntar.
Men jag känner mig rätt förberedd - utemöblerna står i förrådet, sommarblommorna i komposten och lingonen ligger i frysen. På tal om lingon förresten. Det sägs att ridning är en farlig hobby, kan säga att lingonplockning lätt leder farlighetsskalan med hästlängder. Åtminstone om man är lite girig och ouppmärksam och försöker plocka lingon som växer vid ett getingbo. Jäklar vad det sväller, smärtar och kliar!
På hästfronten är det berg- och dalbana. Fläckvis känns Tibelle som en miljon - hon travar glatt framåt, på tygeln och med gungande korshalvor - men så plötsligt känns det som om hon muterar till en korsning mellan trähäst, islandshäst och varmblodig travhäst. Den taktfasta traven förbyts till ett trippande, hackande och stötande där framdel och bakdel inte har något samband.
I slutet av förra veckan stod jag inte ut längre utan med gråten i halsen ringde jag till veterinärkliniken och bokade tid. Men efter att ha låtit det gå ett par dagar och sedan konfererat med några kloka hästmänniskor bestämde jag mig för att avboka tiden. Innan jag sätter mig i väntrummet på veterinärstationen ska jag ta reda på om hackandet, trippandet och stötandet snarare beror på skit i sadeln än ont i benen.
Så oerhört lägligt kommer Traudi Björling till helgen och håller dressyrträning på BRK så jag har nu anmält oss till två pass. I vanliga fall hade jag aldrig anmält en så tjock och otränad häst till en träning, men nu är läget som det är så det är bara att bita huvudet av skam. Tänker som så att kanske kan jag med Traudis hjälp rida bättre och komma förbi det där hackande, trippande, otaktmässiga sekvenserna och sedan kunna jobba vidare så att vi kommer igång för fullt igen. Bedömer Traudi att det inte ser friskt ut - ja då får vi boka en ny tid hos veterinären och sätta igång en ordentlig utredning.
Men jag kan ju bara säga att jag hoppas på det förstnämnda, för det är fasiken så mycket roligare att bli en bättre ryttare än att se veterinären sticka sprutor i hästens ben!
/Sara