Nytt perspektiv
I vanliga fall hade jag fått ont i hjärtat av att se pållen gå ute i en ruta till hage. Men efter nästan två veckor inne i sin box kändes det väldigt bra att få släppa ut Tibelle i en sjukhage. Stallet är ju så sprillans nytt att en riktig boxhage inte hunnit byggas så nu när en del av marken torkat upp hastade vi ihop en provisorisk historia.
Som kompensation till att hagen är liten är utsikten desto bättre. Tio meter från hagen går nämligen den flitigt använda ridstigen och bredvid den cykelvägen. Utöver kompisarna som går i hagar mitt framför henne så har Tibelle fullt upp med att titta på cyklister, hästar med ryttare, hästar med sulky, hundar på promenad och en och annan rullskidåkare.
Då hagen är provisorisk och vädret kämpigt får hon inte gå ute hela dagarna, men ett par timmar i friska luften gör gott. Utöver hagvistelsen promeneras hon 2-3 gånger varje dag och för varje promenad vi tar prisar jag högre makter att hon är så otroligt snäll. Givetvis har jag på mig hjälmen - en häst på boxvila är en häst på boxvila och av egen erfarenhet vet jag ju hur overkligt snabbt det kan gå att få halva ansiktet söndersparkat. Men det vildaste Tibelle gjort så här långt är maska på bortvägen för att sedan gå med väldigt långa steg på hemvägen. Hon är med andra ord precis lagom busig för min smak :)
Snäll som få, men i torsdags kväll gav hon mig kalla kårar. Tempen var plötsligt uppe i 38,2 samtidigt som hon drack dåligt. Tack och lov är hon ju så extremt matglad så när jag blandade EN deciliter Masch med typ tre liter vatten drack hon upp allt (och slickade sedan krubban...). I helgen har jag lurat i henne några omgångar med Masch varje dag och nu verkar allt stabilt igen.
Vi har nu också firat en riktigt positiv milstolpe, igår det var dags ta stygnen från det övre såret, ta bort dränet från operationssåret och även sista dagen med Penicillin och Metacam. Nu får vi bara hoppas att allt fortsätter på rätt spår så att vi om åtta dagar får ta bort de sista stygnen.
/Sara