God ridning
"Jag har kommit hit för att prata om god ridning" inledde Jens Fredricsson gårdagens clinic i Boden. Och det gjorde han. Med besked.
Jag tror att alla vi, drygt 200 personer, som satt där på läktaren gick hem med massor av inspiration och nya insikter. Oavsett vilken nivå man är på, eller vilken gren man rider, gick det inte att missförstå vad som är viktigast i all ridning - att hästen är rakriktad och väl gymnastiserad. För egen del blev nog kopplingen mellan markarbetet och ridningen på hinder än tydligare än tidigare. Jag har ju "alltid" vetat hur viktigt det är att hästen är väl riden på marken, men under Jens clinic lotsades jag till att verkligen SE sambandet. Det blev verkligen glasklart att de svagheter hästen visade under framridningen var också exakt de svagheter som sedan visade sig när den gick mot ett hinder.
En annan - mer filosofisk - del som jag kommer att bära med mig från clinicen är just detta med god ridning. Jag tolkar det som att god ridning handlar om strävan att alltid bli bättre, lära sig mer och utvecklas för att kunna ta fram varje hästs yttersta potential. Ridning handlar om kärleken till hästen och att man som ryttare aldrig blir fullärd.
Trots att den hårda läktaren plågade rumpan gick timmarna med Jens fort. Han bjöd på sig själv och gav oss många goda skratt. Det kändes också skönt att när skratten kom - även när någon ryttare missade - så var det ett igenkännandets skratt. Man kände verkligen att det kunde lika gärna varit en själv som klantade till det eller inte förstod. Det är ju så lätt att vara världsmästare när man sitter och tittar på, men Jens skapade en bra stämning på läktaren och det undgick nog ingen hur svårt ridning faktiskt är och att varje ryttare verkligen gjorde sitt bästa utifrån sin nivå.I allt detta goda och roliga är Jens inte blyg, han sticker också ut hakan. När han pratar om hjälptyglar, avel och framtunga hästar så är han minst sagt tydlig. Det är inte sagt att man måste hålla med honom, men jag kan tycka att det är befriande att han faktiskt inte lindar in sina åsikter. För han har ju en viss erfarenhet och kunskap, typ.
Och till sist. Som gammal reiningryttare värmde det förstås hjärtat att Jens lät flera ryttare rida på en hand och även släppa ut tygeln helt och låta hästen hitta sin egen balans. Vikthjälperna är viktiga!
/Sara