Gott slut
Årets näst sista dag kändes som en positiv nystart, fast med tydlig koppling till svunnen tid.
Men för att tala ur skägget. Den positiva nystarten var att jag och Tibelle skuttade över hinder igen. Vi har ju inte gjort det på närmare två månader då hennes rygg krävt annat sorts muskelarbete i kombination med behandling av både kiropraktor och equiterapeut. Förra veckan smygstartade vi med cavaletti och en galoppbom på volt så denna gång kunde vi låta bommarna få en gnutta luft från marken. I enlighet med devisen skynda långsamt blev det denna gång en liten studds-serie och en plutte-räcke.
Det var med andra ord litet och lätt och Tibelle hoppade som vanligt allt utan att tveka. Men det var en stor skillnad i känslan - denna gång upplevde jag att hon var betydligt starkare och jag fick inte alls den där "gunghäst-känslan" som jag haft tidigare. Nu galopperade hon på riktigt fint och det kändes bara enkelt och roligt.
Detta pass kändes som ett riktigt gott slut på året och, peppar, peppar ta i allt trä i hela världen förhoppningsvis ett riktigt startskott inför massor av träning och tävling 2018.
Just det, så var det där med kopplingen till svunnen tid.
Det var helt enkelt så att när klockan visade 10.53 så hade jag precis avslutat passet och burit in hindermaterialet i förrådet. Innan dess hade jag gått på en timmes promenad med hundarna på isen, ätit frukost, åkt till Boden, tillsammans med Palle mockat, fyllt vatten och gjort höpåsar, tagit in, ryktat och gjort i ordning Tibelle, byggt fram hinder, hoppat och som sagt byggt bort. Det är ju precis så som jag alltid tidigare snurrat på utan att bli det minsta trött och idag kändes det faktiskt på samma sätt.
Må nu bara energin - och glädjen - stanna kvar och inte smita sin väg igen!
/Sara