Belöningen
Precis när man är på väg att ge upp och vill kasta snöskyffeln åt helvete och emigrera till Spanien så blir man bönhörd. Äntligen, äntligen visar sig solen och plötsligt blir livet ungefär tio kilo lättare att leva. Speciellt när solen har den goda smaken att dyka upp en helledig söndag så man bara kan lämna alla sorger och bekymmer på land och dra ut på havet.
Efter drygt 8 kilometer i riktning mot Finland så når man Hindersön. Vackert som i en saga.
Solen har börjat värma men nog bet det lite i kinderna då temperaturen fortfarande höll sig runt -15.
Men försynen ville oss väl och som om det inte var nog med sol och gnistrande snö fick vi ytterligare en belöning när vi kom till Jopikgården. Sådana här dagar är det knökfullt där ute, men tänk vi fick ett bord direkt.
Och jag kan säga att aldrig har en kopp kaffe och en våffla smakat så gott.
Mätta och belåtna styrde vi sedan kosan hemåt igen. Väl framme i stan tittade vi ut över Södra hamn och jag trodde först att det var en sjukt stor flock med renar ute på isen. Fast inte var det renar inte. Det var vanliga tvåbentingar, men i sådana horder att jag misstänker att typ halva Luleås befolkning var på väg ut mot Gråsjällören.
Känns som om det är dags att ta sportlov nu!
/Sara