På udden

Ett nyputsat träns och ett synnerligen väl polerat bett, så kan längtan se ut. Just idag känns det som om tiden till den sista februari är oändligt lång. I ett anfall av häst-abstinens gick jag ner i källaren och letade fram lädertvål och svamp.

 

Nog är det lite skojigt att söta Tibelle hade ett precis likadant Stübbenträns som jag har hängande här hemma. Dessa träns såldes väl som bäst i slutet av 90-talet, de är helt utan bling och "anatmiska" funktioner, men med en läderkvalité som inte går av för hackor. Tibelles träns var mjukt och välanvänt, medan mitt mest hängt i källaren de senaste åren. Hade en misstanke om att det skulle vara aningens stelt och styvt, så idag när det blåser isande vindar ute och jag inte hade lust att sticka näsan utanför dörren mer än nödvändigt fick tränset sig en omgång. Efter en halvtimmes omsorg var lädret mjukt och spännena glänsande, det blev som nytt!

 

Jag har fått instruktioner att Tibelle trivs bäst med ett supertjockt, massivt bett. När jag efter provridningen tog av tränset och såg hennes bett tänkte jag att sådana går nog knappast att få tag i numera. Med fasa såg jag framför mig hur många timmar jag skulle få spendera på olika begagnat-sajter innan jag skulle få fatt i ett liknande. Men så plötsligt vaknade ett minne av att hade jag kanske inte ett liggandes där hemma? Mycket riktigt. Trots rejäl utrensning när vi flyttade hade bettet blivit kvar, det ju svårt att slänga ett massivt Sprenger-bett, åtminstone rent känslomässigt då det väcker så många gamla minnen. Det visade sig att bettet hade hamnat som bortglömd prydnad (läs dammsamlare) ovanpå en byrå nere i källaren. Aldrig hade jag väl trott att det skulle hamna i en hästmun igen! Men gillar Tibelle tjocka, tunga bett då är det givetvis det hon ska ha. Med lite Svinto blev även bettet som nytt igen. Nu saknas bara ett par matchande tyglar.

 

Och givetvis även själva målet för min längtan så klart!

 

 

/Sara