En skön dröm
Synnerligen otippat, men igår provred jag en häst som var till salu. En attans fin häst dessutom.
Visst, jag är en "Hästnet-knarkare", men nej, jag söker inte häst. En häst räcker gott och väl, men ibland yppar sig en möjlighet som man bara måste ta hand om. Redan för ett år sedan, när jag för första gången såg den lille vita hästen på en dressyrträning, blev jag så förtjust. Han är förvisso lite äldre, men tävlar med bra resultat upp till MsvB dressyr och verkar vara full av energi. Han har en fin blick och är dessutom av den mindre modellen så för mig var det som att suga på en karamell att se honom.
Så i våras dök han upp på Hästnet under salu-annonserna. Oj, vad det drog i köpa-häst-tarmen, utöver att han är en häst i min smak så tänk så lätt och praktiskt det hade varit att köpa honom. Till skillnad från alla andra hästarna på Hästnet vet jag precis vad han gjort de senaste sju åren och jag behöver inte ens lasta honom i en transport för att få hem honom då han finns på skrittavstånd från vårt stall. Men jag slog det hela ur hågen, prislappen var hög och ovissheten med Ruf var total.
Förra helgen var jag ute på LRK och tittade på dressyrträning och där var den lille vite springaren igen. Ägaren, som vet att jag tycker mycket om hästen, berättade att priset sänkts och frågade om jag inte var intresserad. Ja, men gissa?!
Sagt och gjort. Igår åkte jag till ridhuset och provred. Jag hade bestämt mig innan jag satt upp att om det ska bli affär så måste det "säga klick". Den lille vite var jättefin och nog fick jag några stunder som var Wow!, men efter mycket grubblande under gårdagskvällen var jag tvungen att erkänna för mig själv att det faktiskt inte riktigt sade klick.
Drömmen om den vite dressyrstjärnan får förbli en dröm och jag fortsätter istället min lunk bland tall och gran med den svarte quarterpållen. Det är inte så dumt det heller.
/Sara