Horn i pannan
När vi kom in från morgonrundan såg jag något konstigt i pannan på Emil, men vad f-n. Byrackan hade ett horn i pannan! Pillade lite försiktigt på det som stack ut och nog satt det fast alltid. Hann tänka att den hunden är då verkligen inte som alla andra, nu ska det växa ut horn i pannan på honom också. Men sedan kom jag på att det kanske ändå inte var något som växt ut, för på sluttampen av promenaden stötte Emil på en katt.
Katten visade sig vara en riktig vakt-katt som satt där på sin trapp. När Emil sprang fram för att dra igång en uppiggande jakt vek den sig inte en endaste millimeter från sin post. Först när han kom riktigt nära reste den sig upp och blev plötsligt dubbelt så stor. Emil tvärstannade och blev med ens så undergiven och glömde helt av den där idéen med en uppiggande kattjakt.
Katten måste haft en blixtsnabb sving för varken jag eller Emil såg den, men det var säkerligen kattens raka höger som gjorde att Emil plötsligt ändrade sinnesstämning. Och det fattar ju vem som helst, att med en kattklo i pannan är ju faktiskt nederlaget t-o-t-a-l-t. Då är det liksom bättre att plötsligt komma på att det nog är dags att gå hem och äta frukosten som husse har ställt fram...
/Sara
Ps. Det krävdes lite pillande och skruvande, men efter en stund fick jag ut hela hornet, jag menar klon. Emil har med all säkerhet förträngt hela historien och kommer även fortsättningsvis roa sig med kattjakter så fort tillfälle ges.