Glädjespridaren
Bloggen har blivit försummad på senaste tiden då mitt fokus av förklarliga skäl legat på annat håll. Någon som däremot inte försummats är lille Ruf. Att varje dag mötas av hans gnäggande och sedan få hans odelade uppmärksamhet har verkligen varit en källa till glädje när dagarna känts tunga.
Vi har under den senaste tiden dessutom haft lite extra roligt. Efter allt letande hittade jag till slut en dressyrsadel som passade Ruf. Den var dessutom på närmare håll än jag trodde var möjligt.
Hade först ut en jätteduktig sadelmakare men då hon inte hade någon begagnad sadel som passade och jag inte kände mig redo att åter igen satsa på en sprillans ny sadel så letade jag vidare. När stallkompisen anlitade ABNian hakade jag på för att se vad de kunde åstadkomma. Och tänka sig - stallkompisens sadel som inte längre passade hennes häst låg som en smäck på Ruf!
Med ny sadel anmälde vi oss till dressyrträning. Så roligt att vara igång igen! Ruf fick under passet nog nästan trava mer än han gjort sammanlagt under hela sitt liv, medan jag påmindes om det där med halvhalterna...
Jag fick med mig många tankar som jag sedan praktiserat med bra resultat. Förutom ridandet övade jag också på att fläta upp manen en dag, tänkte att om vi någon gång ska vara med på en hel dressyrkurs är det väl bäst att han ser lite "dressyrig" ut...
Dressyrträning i all ära, men nog är hoppningen ändå närmast mitt hjärta. Tänkte att det kunde vara bra gymnastik för Ruf att skutta lite så ett gäng hinder släpades fram och tillsammans med två av stallets dressyrekipage genomförde vi ett roligt pass. Hindrena var låga men hästarna glada.
Ruf hoppade villigt över alla hinder och jag fick ibland hålla i mig ordentligt då han busade friskt. Efter att ha skuttat över ett hinder som stod mitt på långsidan så hann han bara landa innan han drog igång en serie med bocksprång. Han hade riktig latjolajbanlåda och bockade resten av långsidan, genom hela kortsidan och en bra bit in på nästa långsida innan jag fick honom att galoppera som vanligt igen. Tänk så kul det kan va! Och vilken tur att det var snälla bocksprång han gjorde...
Westernsadeln är heller inte bortglömd - också den har legat på ibland, framförallt när Palle varit ute på tur. Efter en veckas bra arbete fick Ruf en välförtjänt vilodag men att bara gå och dra i hagen är ju trist så jag tog med mig pålle och vovve på en springtur. Konditionen (min) hade hittat en ny lägstanivå så det var tur att Ruf gärna ville stanna och titta på saker ibland.
Men säg den lycka som varar.
För en vecka sedan fick jag ett sms från stallet som berättade ett Ruf stod på tre ben. Jag misstänkte genast en hovböld då han var varm om hoven och hade puls. Det knepiga var bara att han inte reagerade på visitertång och efter cirka tre timmar klingade hältan av och han rörde sig nästintill som vanligt.
Lät honom vila någon dag och både puls och värme försvann. Då han dessutom var helt klockren vid longering smög jag igång ridningen lite lätt igen. Han var ok första dagarna men sedan i förrgår känns han inte bra utan är stundtals ojämn i traven. Jag tror inte att detta har samband med den akuta hältan då han under senaste veckorna varit lite "bubblig" över kotan och vissa dagar lätt varm. Det bubbliga och varma har blivit mer påtagligt och vill inte försvinna fastän jag kyler och lindar. Tid är bokad hos veterinären och på tisdag bär det av.
Har en tråkig känsla i magen och det känns som om det roliga redan är över. I en dryg vecka var vi igång nästan för fullt. Sedan var det kört. Suck.
/Sara
MEN Jag skulle just skriva ( med tanke på bocksprången ) att då är han verkligen HELT FRISK nu då .Men det hann jag inte . Och - tråkigt med din pappa. Verkligen. Take care.