För kung och fosterland
I helgen var det äntligen dags för den efterlängtade hoppträningen igen. Om jag bara var trött efter veckans slit eller om Tibelle efter alla småskador (mer om det i ett annat inlägg) inte riktigt var i form vete tusan, men efter första passet var jag övertygad om att efter helgen så lägger jag ridstövlarna på hyllan. För gott. Det gick så himla dåligt. Tibelle hoppade förvisso alla (nedgrävda) hinder men vi gav verkligen oflytet ett ansikte. Å så jobbigt det var! Blev så himla less på att det inte kan funka, utan att det bara blir dåliga språng och dålig känsla, fastän vi inte ens hoppade riktiga hinder.
När jag helt dödstrött sent på fredag kvällen efter det där första passet körde hem tänkte jag att det är ju ingen idé att hålla på med hästar. Det är bara en massa jobb, massor med tid och pengar går det åt, men kommer man inte in i ridhuset annat än i undantagsfall, bara kan rida för tränare knappt en gång i månaden, underlaget ute börjar säcka ihop och dessutom har små skador på hästen hela tiden då är ju allt helt bortkastat, för man kommer absolut ingen vart.
Efter 40 år med dessa hästar har dock en viss envishet infunnit sig så att ge upp utan att vara med på sista träningspasset för helgen fanns inte på kartan. Bestämde mig att sitta upp och rida, hålla klaffen och dra ur kontakterna till alla andra tankar än det Erik Tränare sade. Sagt och gjort. Tom i huvudet men väldigt fokuserad red jag för kung och fosterland. Inte fick jag mycket gratis utan jag fick påminna Tibelle i varje språng om att hon skulle galoppera framåt och ta i, men det hade bra effekt och vi kom igenom passet med betydligt bättre resultat än dagen innan. Tack och lov.
Nu dröjer det bara tre veckor till Erik kommer tillbaka och då ska vi baske mig inte behöva börja om igen! Hagen är nu avdelad så förhoppningsvis ska Tibelle inte få fler blessyrer, solen värmer bra så snart är ridvägarna ridbara igen och jag ska ännu mer noggrant planera mina dagar så att vi kan klämma in oss i ridhuset åtminstone ett par dagar varje vecka. Jag vill aldrig mer höra att det dåliga resultatet beror på att jag är ringrostig och hästen inte riktigt i form.
/Sara
Men inte sa väl tränaren att ni var ringrostiga?
Var filmen suddig eller ser jag dåligt?
Ibland är det svårare att hoppa lägre hinder.
Bra kämpat.