Se där!
Igår kom Elisa förbi stallet igen och, som en kompis så träffande uttryckte sig på FB, svingade sitt trollspö. Tibelle trippade in i transporten som om hon aldrig gjort annat, även när matte höll i grimskaftet. Med full storm i söndags och värsta snöfallet (du ser snöflingorna på bilden...) i måndags känner jag mig också helt övertygad att vädret aldrig kommer att orsaka problem när vi ska lasta. När nu pållen liks var på plats i transporten och vädret så jobbigt passade vi på att köra till LRK och ta en tur i ridhuset.
Det visade sig att det var fler än jag som tänkte samma tanke - som mest var vi 12 ekipage, varav två red lektion för två olika instruktörer. Det gällde verkligen att lyfta blicken och behålla koncentrationen för att lyckas få något vettigt gjort. Peppade mig själv med att tänka att om vi framöver ska ut och tävla så var ju detta en fin övning inför kommande framridningstillfällen.
Efter ridpasset stegade lilla hästen lika snällt in i transporten igen och vi kom hem utan trassel. Men jag ska villigt erkänna att jag muttrade surt när jag såg alla härliga vårbilder från vänner i söder samtidigt som jag fick gräva fram superduper-tjocka vintertäcket igen och linda in Tibelle i det innan utsläpp.
Jag är verkligen inte någon stor täckesivrare och får snarare panik om jag misstänker att hästen är för varmt klädd ute i hagen, men med ett gäng minusgrader och kraftig vind så känns det som om vi kommer att få leva i vinterns grepp ett bra tag till. Tibelle har dessutom snart fällt hela vinterpälsen och är rätt tunnhårig och då hon mest står stilla i hagen har jag märkt att hon lätt blir lite kall. Och när hon blir kall är det soliga humöret som bortblåst och hon blir både sur och tvär. Det är inte utan att jag får ett stygn av dåligt samvete - stackars lilla hästen som deporterats till denna del av landet. Det är tur att hon inte har Facebook i alla fall.
/Sara