Tävlingsdebut

I helgen arrangerar LRK hopptävlingar och trots ivrig snöyra blev det en sväng med Tibelle till Luleå igår. Vill man tävla här i norr gäller det att haka på varje tillfälle som ges.
 
Tibelle skötte sig med den äran, hon var vaken och uppspelt men inte bråkig eller besvärlig. Var lite orolig för framridningen då det kan vara lätt kaotiskt i låga klasser. Att samla en salig blandning av unga, ystra hästar och oerfarna, rejält nervösa, ryttare på en begränsad yta är ju inte helt optimalt. Men jag oroade mig i onödan.
 
Arrangörerna hade valt att dela av ridhuset så att man på den ena, lite mindre delen, fick skritta och trava. När den uppvärmningen var klar fick man gå in på den andra halvan där hindrena stod. Det var riktigt bra tänkt för när man började värma och hästen kanske var lite på tårna slapp man få hästar som hoppar hinder, brallar och busar precis bredvid sig. Nu kunde man istället i lugn och ro bara låta hästen trava på bland andra som också bara red i trav utan bus.  Antalet ekipage var maximerat till fem på varje halva så det kändes aldrig trångt.
 
När det var dags för att börja hoppa blev Tibelle mera taggad men fortfarande utan att det blev risk att piloten skulle hamna i sanden. Utan att tveka gick hon sedan rakt in i ridhuset där själva tävlingen hölls, skrittade fint på långa tyglar och tittade sig nyfiket omkring. Det var ju mycket nytt - färgglada hinder, speakerröst i högtalare och faktiskt hela läktaren full med folk.
 
Så fick vi startsignal och vi rullade igång. Tibelle hoppade glatt och efter några hinder kändes det som att hon hajjade vad som förväntades och sög fint på hindren. Inte fick vi väl det där bästa flytet, men det gick långt över förväntan. Jag hade nog trott att hon skulle vara mer spänd och kanske inte riktigt kunna koncentrera sig. Hann inte ställa om tanken och red därför lite för "noga" och långsamt med för långa vägar så resultatet blev att vi överskred maxtiden och fick 4 fel så någon rosett blev det inte. Fast å andra sidan, med tanke på att förberedelser och efterarbete tog mig totalt åtta timmar så var det väl inte så dumt att stanna på banan så länge som möjligt. Lite valuta för pengarna måste man väl ändå få??
 
Skämt åsido. Självklart ska jag lägga upp tempot till nästa gång så att vi får bättre flyt, men jag att jaga blågula rosetter i 80 centimeters-hoppning kommer aldrig att vara min målsättning.
 
/Sara