BFF
Vårens ovänskap är helt glömd, numera är det tugga på samma tuva som gäller för Tibelle och Nell. Tack och lov har de blivit bästisar. Jag är verkligen glad att de gillar varandra, det känns så mycket bättre i hjärtat när hon får gå tillsammans med någon annan fyrbent och inte bara stå och hänga alldeles själv i hagen hela dagarna.
I söndags flyttade hästarna från sommarbeteshagen till sina vanliga vinterhagar. Lika ivrig som man är att släppa dem på bete på försommaren lika skönt är det att vara tillbaka i vanliga rutiner när hösten kommer. Tibelles "gravid-mage" har äntligen börjat ge med sig och numera ser hon ut som en alldeles vanlig, lite lätt rundnätt, häst igen.
Om det beror på höstluften eller det minskade midjemåttet vet jag inte, men med glädje kan jag konstatera att nu har fullblodsgenerna vaknat igen! Rara Tibelle skrittar på som bara den och har riktigt fint klös i galoppen, det är verkligen roligt att vara ute med henne. Fram till Anna Kiropraktor ska titta på henne i slutet av månaden gör vi det vi är bäst på - alltså skritt, galopp och klättring ute i skogen. Travar gör vi inte så mycket. Jag längtar givetvis grymt mycket efter att få träna för tränare, men ska villigt erkänna att full fräs i skogen gör mig på väldigt gott humör varje gång.
/Sara