Hur går det?
Många är det som undrar hur det går med hästletandet. Svaret är att det tar lite tid, men det finns hopp!
Det har gått lite upp och ner, när jag inte hittade en ny häst under sommaren medan andra köpte hästar på löpande band blev jag lite fundersam. Insåg att jag kanske inte skulle ha så bråttom, för om inte en enda häst (oavsett prisklass!) på hela Hästnet känns intressant så är det kanske inte hästarna det är fel på? Började ana att förlusten och sorgen över Ruf gick djupare än jag fattade och att jag nog inte var känslomässigt redo för en ny häst alldeles på en gång.
Men det är konstigt det där med tid, veckorna går verkligen i raketfart men jag har faktiskt bara varit utan häst i tre månader. Fast det känns som tre år.
Känslomässigt redo eller ej, men under dessa tre månader har jag tillbringat sjukligt mycket tid på Hästnet, jag har haft full koll på alla dressyr-, hopp-, fälttävlans-, western- och allroundhästar som säljs på annons i Sverige. Trots all tid jag lagt ner har jag bara hittat tre hästar som jag gillat och trott på. Två av dem såldes innan jag ens fick tag i säljaren och den tredje (som jag mentalt köpt och redan lagt upp en träningsplan för) drogs tillbaka då säljarens äldre häst blev skadad - fyra dagar innan jag skulle provrida den.
Precis när jag på allvar började fundera på om jag verkligen skulle köpa häst viskade en vän i mitt öra: Du, jag vet en häst som jag tror passar dig.
Jo, jo. Det där har jag hört förr. Men så berättade hon lite mer. Och så skickade hon en bild. Herregud, hästen var ju så söt och hade så vänliga ögon att jag kippade efter andan.
Raskt ringde jag säljaren och så här långt låter det riktigt lovande. Hästen är inte ute på annons och skulle egentligen inte säljas förrän till våren så vi har utan stress kunnat synka våra kalendrar och det blir först om ett par veckor som åker jag söderut och provrider. Till dess går jag här hemma och oroligt vankar och väntar. För hur bra allt verkar så ska det är ju säga "Klick" mellan mig och hästen. Det går liksom inte att komma runt - stämmer inte kemin så blir det aldrig riktigt bra och inte heller så där roligt som jag vill att det ska vara.
Jag är ju rätt otålig till min natur och vill helst att allt ska hända på en gång, eller ännu hellre ha hänt redan igår. Men efter att i så många år levt med hästar dygnet runt är det faktiskt inte så dumt att nu få längta lite.
/Sara
Låter ju riktigt spännande. Hoppas att det blir rätt denna gång. Är nog som du säjer nyttigt att få längta lite.
Lycka till.