Eller inte

Fick ju lite pre-vårkänslor där i några dagar. Kan säga att det gick över. Väldigt mycket.
 
Denna vinter är fasiken inte nådig. Tur att jag har tjocka täcken att lägga på Tibelle när hon går ut för hon har på sydländskt manér redan börjat fälla sin vinterpäls.
 
Hundarna gillar inte heller kylan och promenaderna blir synnerligen korta, när det är som kallast tar det längre tid att krångla på sig ytterkläderna än vad man är ute. Kalle är den som fryser mest och det händer mer än ofta att han bara vägrar att gå ut. När jag öppnar ytterdörren så backar han och sätter sig långt in i hallen och jag får bära ut honom.
 
Största delen av dygnet ligger de på soffan under en filt. Som tur är har vi ju skottat upp gångar på baksidan så att de kan snabbt springa ut och göra sina behov. Lär bli många bajshögar att plocka upp från gräsmattan i vår. Om nu snön tinar någon gång. Känns onekligen som att detta är början på en ny istid. Brrr!
 
Men att gnälla hjälper ju förstås inte så jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att det är otroligt vackert med den knallblå himlen, strålande solen och gnistrande snön. Och tänk vad tappra de är de där skridskoåkarna! Fatta att de åker 10 mil. Jisses.
 
/Sara