Soffpotatis på is
I sociala medier är ju livet ofta perfekt, i en aldrig sinande ström basunerar vi ut våra framgångar och lyckliga stunder. Vi taggar också gärna oss själva när vi är på gymmet för att visa hur hurtiga vi är. Jag ska nu vara motvalls och ärligt erkänna att utan häst har jag blivit en soffpotatis!
För en dryg månad sedan köpte jag ett månadskort på gymmet och samvetsgrann som jag är traskade jag iväg tre dagar i veckan för att träna. Det var inte det roligaste jag gjort, men inte heller helt absolut dötrist. I nästan tre veckor gnetade jag på och började komma in i rutinen. Men så slog förkylningen till, med dunder och brak, och med svullen hals, skrällig hosta och en extrem trötthet var det bara att skippa träningen. Förkylningen höll i sig ett bra tag och när jag åter blev frisk hade månadskortet gått ut.
Att träna inomhus har ju aldrig riktigt varit min grej så med fluffig snö och rapport om att spåren är öppna på Ormberget bestämde jag mig för att skippa gymmet och istället leta rätt på skidorna. Planen var spikad - idag skulle det bli skidpremiär!
Men alltså, minus 13 grader och blåst - det ju skitkallt ute. Ännu är inte dagen slut, men jag skulle bli ytterst förvånad om jag verkligen kom iväg. Det är bara att erkänna att någon hurtbulle har jag nog aldrig varit och kommer heller aldrig att bli. Och utan häst blir jag tydligen värsta soffpotatisen. Förr skulle jag ha blivit rastlös efter en timme men det verkar ha gått över, soffan och varma filten är numera en helt oemotståndlig magnet.
Det är tur att isen ligger stadigt på älven och att hundarna behöver gå på promenad, annars skulle jag förmodligen inte röra på kroppen förrän i mars.
/Sara
Ps. Bilderna togs klockan 13.20, solen var på väg ner igen...