Så var det dags!
Inte hade jag varken planerat eller önskat att det skulle gå nio månader mellan min och Tibelles första och andra hoppträning. När jag anmälde mig till helgens träning var jag inte helt säker på att vi var redo för en intensiv tvådagarskurs. Efter alla konstigheter som följde av det dramatiska uppvaket efter operationen i maj har det varit två steg fram och ett tillbaka mest hela sommaren och hösten. Någon hoppning har det inte varit tal om och först under de senaste veckorna har vi skuttat några kryss. Samtidigt har Tibelle signalerat att konditionen är tillbaka och har utan problem galopperat uppför och runt berget i tre decimeter nysnö utan någon större ansträngning.
Tack vare den fantastiska clinicen med Klimke på Flyinge förra helgen är dessutom inspirationen på topp och vi har trots 25 graders kyla och allmänt eländigt väder trimmat på helt enligt plan. Klimkes ord placerade sig fint i minnet och har bara under senaste veckan hjälpt mig mycket. Så jag tänkte, vad tusan en hoppträning ska vi väl kunna vara med på ändå. Vet ju att första träningen för säsongen brukar vara mer av markarbeteskaraktär så det borde funka.
Att rida för Erik Berggren var en ny och synnerligen positiv erfarenhet. Han bjöd på bra övningar som var precis lagom svåra för oss. Med markbommar som fin hjälp och långa galoppsträckor som gav massor av tid för att förbereda sig så kände vi oss båda så duktiga och glada när träningen var över. Med tanke på hur vanvettigt självkritisk jag är så var det en hyfsat obekant, men skön, känsla. Att Tibelle dessutom var piggare och verkade ha mer energi på söndagen än på lördagen var ju också ett välkommet kvitto på att vi gjorde rätt som var med.
Även om Tibelle ser rätt slak ut på bilden högst upp på sidan (som jag tog när vi pustat en stund efter sista rundan) skrittade hon på i friskt tempo på vägen hem. Till och med ett litet galopp- och hoppskutt lade hon in när en skoter oväntat dök upp i ögonvrån.
Imorgon blir det lätt motion utan någon kluns på ryggen och på tisdag en sväng ut i skogen - det har hon verkligen gjort sig förtjänt av lilla gullenosen!
/Sara