Allt på en gång
Den här våren - eller snarare frånvaron av vår - har varit en utmaning att ta sig igenom. Eller för att prata klarspråk, det har varit rent överjävligt. Stundtals har jag bara velat göra som svanen på bilden - köra ner skallen under ytan och helst inte komma upp igen.
Men så till slut började det hända grejer. Okej, inte några 28 grader som i Småland, men åtminstone så pass att man fick ta av sig jackan en stund. I lördags for vi en sväng till stugan och Kalle och Emil visade tydligt att nu är det dags att åka båt! De sprang i en väldans fart ut på bryggan men fick tvärbromsa när de fattade att varken sista delen av bryggan eller båten fanns på plats.
I höstas drog vi inte upp bryggan på land utan ankrade den ute i fjärden. Där har den legat helt infrusen i isen hela långa vintern, men nu guppar den fritt i vågorna igen och det börjar vara läge att ta sig ut och lägga den på plats.
Men med tanke på den snötäckta stranden lär jag inte simma ut och hämta den. Palle får nog se till att få båten i plurret först.
Om det i lördags ännu var lite småkyligt där ute i stugan var söndagen så varm att den tog kål på den allra sista snöfläcken på gräsmattan.
Här i norr är det helt galet denna årstid då allt sker så explosionsartat, det som på andra håll händer på två månader går här på två dagar. Att på samma dag ta av sig vinterjackan och lämna långkalsongerna i skåpet för att istället ta på sig kortärmat och sedan gå ut och kratta gräsmattan där man hittar gröna strån samtidigt som den sista snön dunstar händer så gott som varje år.
Men nu när snön äntligen är borta, isen har släppt lovar jag att inte klaga på vädret en enda gång förrän i oktober, för nu jäklar väntar en hejdundrande sommar! Hoppas jag.
/Sara