På udden

Efter en vecka som hästägare - jag är glad, men helt slut och har ont i så gott som varje kroppsdel. Jag hade helt glömt hur mycket man mockar, lyfter och bär tunga saker när man har häst. Sedan att rida flera dagar i veckan - oj, oj, det känns vill jag lova!

 

Tibelle är tack och lov allt jag kunnat önska mig - hon är pigg, glad och otroligt snäll. Tänk att vi kan skritta ut ensam i skogen utan att jag behöver driva på med skänkeln, men ändå kan sitta med helt lång tygel. Jag flyttade faktiskt inte handen från spännet på tygeln en endaste gång under en hel timme, det är fasiken helt makalöst.

 

Under veckan som gått har vi ridit ute i skogen men också tagit oss iväg till LRK för ett pass i ridhus. Som den stjärna hon är traskade hon rakt in i transporten, stod helt stilla under färden och väl framme bara nyfiket tittade sig omkring och funkade sedan direkt att rida i ett nytt ridhus utan spänningar eller stress. Herre jisses - det är som att vinna högsta vinsten.

 

Som om inte detta vore nog så är hon också så cool att hon inte bryr sig om de andra hästarna tas in från hagen, utan hon står lugnt kvar och tuggar hö. Utöver allt detta är hon fin att rida. Och gillar att bli ryktad.

 

Jag får nypa mig i armen för att faktiskt förstå att detta är sant och händer på riktigt.

 

Avslutar med några rörliga bilder från sluttampen av ridpasset då vi båda var ganska tagna av värmen i ridhuset. Ridklubbens varma ridhus gör sannerligen skäl för namnet när hästen är iklädd vinterpäls och en själv varmfodrade ridbyxor och stövlar, phu!

 

/Sara