Nu hajjar jag!
Jag har aldrig riktig förstått mig på det där med tröst-shopping. Är jag lite less och deppig så brukar jag gå ut på promenad eller (ännu hellre) äta choklad (om jag inte har häst förstås, då åker jag såklart till stallet). Men att gå i affärer och shoppa det har jag inte förstått hur man kan bli glad av. Förrän idag.
Kom hem från jobbet och kände mig lite sådär fredags-trött och less. Trots det fina vädret med sol och plusgrader var det ändå bara väldigt mycket februari. Inget kändes kul och jag var mest bara sur. Någon promenad ides jag inte gå på och chokladförrådet var tomt. Tog mig efter en stund hampan och hängde med Palle till Storheden för att handla mat. På väg dit föreslog jag att vi skulle svänga in på Granngården när vi nu liks var i krokarna.
Sagt och gjort. In på Granngården och flanera runt en stund. Fastnade såklart som i trans på hästavdelningen och kom efter en stund på mig själv att jag stod och fingrade på ett nosludd i fårskinn (för icke hästmänniskor: se bild). Innan jag visste ordet av så hade jag plockat åt mig två stycken vita fluffiga saker och knallat iväg till kassan.
Helt oväntat så i samma stund som nosludden betalades och övergick i min ägo uppfylldes jag av en alldeles fantastiskt skön känsla. Blodet fick ny fart i ådrorna och för varje minut som gick höjdes både humör och mungipor och plötsligt var den sura februarikänslan som bortblåst. Nu förstår jag precis varför folk håller på med tröst-shopping. Det funkar ju!
Jag säger bara: Mer nosludd åt folket!
/Sara