Olika falla ödets lotter
Jag har ju i så många inlägg sjungit Tibelles lov och får väl säga att efter fredagens uteritt i rykande snöstorm har jag inte ändrat uppfattning. Medan stallkatten låg och gonade sig i värmen begav vi oss ut jag och hästapållen. Trots hård vind och massor med snö (som var så blöt och tung att den till och med klibbade sig fast i ett tjockt lager över nosgrimman) blev detta ett av våra bästa ridpass.
Då hon vanligtvis har lite svårt att komma till bra arbete i trav brukar jag börja galoppera väldigt tidigt under ridpasset. Efter galoppen har hon vanligtvis glömt att hon måste blänga på träd och snöklimpar och då brukar också traven flyta på bra. Men så i fredags bara funkade hon direkt när jag tog tyglarna och vi kunde trava så fint så fint. Inte ens när fyra hästar med skramlande sulkys kom i kapp oss i full kareta lät hon sig störa utan vi stannade och släppte förbi dem och kunde sedan fortsätta i samma goda stil.
När vi travat en stund och det var dags för galopp var hon så himla fin att jag blev helt tårögd. Vilken lycka att få rida en så härlig häst! På hemvägen blev det dessutom helt säkerställt att hon inte är ett uns mötesskygg - att möta två travhästar i snudd på tävlingstempo var inga som helst problem. Tibelle spetsade öronen och kollade in de flygande hästarna men skrittade sedan snällt vidare på långa tyglar.
Tillbaka vid stallet hade det dock kunnat bli ett visst drama. När jag stannat och skulle sitta av missbedömde jag snödjupet och sjönk betydligt längre ner i snön än jag tänkt. Givetvis tappade jag balansen helt, ramlade baklänges och landade platt på rygg. Tibelle tittade oförstående på mig men stod blick stilla och verkade mest bara undra hur länge jag skulle ligga där och rulla i snödrivan. Hon var vid detta laget rejält less på den blöta snön.
Igår byttes snöandet åter igen mot ett ihärdigt regnande. Orkade inte trotsa vädret utan det fick bli ett pass i ridhuset. Tibelle hade nog träningsvärk och det var lite stelt och tungt så idag är det bara att ge sig ut i regnet för ett lätt skogspass. Ridning "light" passar i och för sig bra för någon Nobelfest blir det inte i år. Ungefär när det är dags för inmarsch i Blå hallen kommer jag nämligen att stå och lasta höbalar upp på loftet.
Olika falla ödets lotter.
/Sara