Kyligt men glatt

Som det ofta blir så har det gått lite upp och ner i ridningen den senaste tiden. Vissa pass har Tibelle varit mjuk som smör och tuffat på som bara den, medan andra pass inte riktigt varit fullt så angenäma. Känns ändå som om vi är på rätt spår då det numera bara är väldigt få pass som jag inte lyckas få henne i arbete på ett bra sätt innan det är dags att avsluta.
 
Det är verkligen till stor nytta att vi får hjälp av Maria Dressyrtränare varje månad. Efter varje helg med Maria så ligger hennes ord kvar i mitt huvud: korrigera framåt, trava på framåt, sträck upp mig, armbågarna mot kroppen och låt magen jobba så att handen kan vara mjuk, se vägen, håll tempot, släpp ner knäna och rid framåt! Och glöm inte att rida framåt.
 
Vet inte om det är passen för tränare som väcker gamla minnen till liv, men igår under uppvärmningen poppade flera klassiska övningar upp i huvudet. Kunde inte låta bli att lägga upp en riktig ridskoleövning och startade med skrittarbete i ett ruter ess och sedan flytta bakdelen vid varje vändingspunkt. Travjobbet fortsatte i samma stil med att på öppna delen av volten flytta undan bakdelen och på den slutna rida framåt. Dessa och liknande övningar kunde dåtidens ridskolehästar förmodligen göra i sömnen, men för Tibelle var det stundtals en prövning - det var ju skitjobbigt! Som den godhjärtade häst hon är kämpade hon på ändå och när det sedan blev dags för galopp kunde hon med lätthet ta sig över en bom på volten och det gick fint att variera mellan korta och långa språng. Jisses vad kul det var! Och jisses vad trötta vi var när passet väl var klart!
 
På tal om trött. De senaste veckorna har i sanning varit en prövning. Stressen har varit grym och jag har farit som en skållad råtta från före ottan till tidig kväll då både mental och fysisk energi varit helt slut och jag har säckat ihop på soffan. Även om stallet tar flera timmar i anspråk varje dag är jag övertygad om att det är timmen på Tibelles rygg som gör att jag håller ihop. När vi trimmar i ridhuset hamnar jag i en bubbla där allt annat bara försvinner och tar vi en tur ut i skogen ramlar alla måsten bort för varje nytt galoppsprång vi tar. Lägger hon dessutom till ett tjohejsan-skutt med skruv kan jag absolut inte tänka på jobbet - då upptas varenda hjärncell med tanken: Trampa ner hälarna för jösse namn!
 
 
 
Igår och i förrgår kändes det verkligen lyxigt att ha skrittavstånd till det isolerade och uppvärmda ridhuset. Denna vinter verkar bli en sådan där vinter som det var förr - med massor av härlig snö men perioder av grym kyla. Är det redan i början av december under 20 minusgrader kan man ju bara gissa hur februari kommer att kunna te sig. Brr!
 
/Sara