Inget pokerface
Mycket snö är det i år och allt som oftast får jag skaka snön av täcket när jag hämtar in fröken T från hagen. Men härom dagen när temperaturen låg runt noll samtidigt som snön vräkte ner så hade täcket liksom fått en extra vaddering av en decimeter pansarsnö. Det är tur att vi har ett väldigt bra torkrum i stallet så de blöta täckena hinner torka över natten.
Om det beror på snö och kyla låter jag vara osagt men Tibelle har det lite kämpigt med ryggen. Hon funkar ganska bra i ridningen men är rätt öm i ländryggen. Humöret blir därefter och hon gillar inte när jag sadlar och trasslar en del när jag ska sitta upp. Veckan innan jul kom Maria Equiterapeut ut och behandlade Tibelle. Det började bra med en vänskaplig pratstund.
Men sedan skulle människan känna och klämma. Det var inte riktigt lika populärt.
Alltså INTE ALLS populärt!
Det går verkligen inte att ta miste på vad Tibelle gillar och inte. Är hon glad är hon väldigt glad och man känner hur det pirrar små glädjebubblor i henne, men när hon är arg. Ja då är hon väldigt arg! Maria gillade förstås att Tibelle under hela behandlingen hade den goda smaken att hellre försökta sätta tänderna i sin ohyggligt taskiga matte istället för att bjuda bästa behandlaren på ett blå-grönt minne.
Efter en stund blev humöret i alla fall bättre och lasergrunkan var tydligen helt okej.
När vi nu ändå liks hade öppnat plånboken passade vi på att införskaffa (ytterligare...) ett nytt vintertäcke och fixa hovarna också samma vecka. Ska det va så ska det va liksom. Det är tur att fröken T är så söt.
/Sara