Friskvårdstimme
När min pappa kände sig krasslig brukade han be mamma att laga "friskhetens mat". Tror faktiskt att det funkade för honom, men tyvärr har jag aldrig upplevt riktigt samma effekt. I veckan drabbades jag av en dunderförkylning och låg däckad två dagar. Den tredje dagen hade jag ett ridpass inbokat så det var ju bara att resa sig upp och knata iväg till jobbet på morgonen så att jag med gott samvete skulle kunna åka till stallet på eftermiddagen.
Väl i stallet kände jag mig rätt matt. Tog ut A till ridhuset och min vana trogen började jag gå till fots längs spåret för att både jag och hästen skulle få komma igång i kroppen innan själva passet startade. Efter ett halvt varv var jag helt slut och tänkte att det nog var bättre att hästen fick sköta gåendet och jag bara åka med på en stillsam tur.
Men så inträffade det märkliga - jag hann inte mer än sätta rumpan i sadeln så var plötsligt förkylningen som bortblåst. Tanken om ett lugnt pass glömdes och när jag en timme senare skrittade av A kunde jag konstatera att vi just genomfört ett effektivt träningspass med mycket galopparbete. Snacka om friskvårdstimme! Jag kände mig helt fri från förkylningen och hur stark som helst. Till jag satt av. Jisses. Benen vek sig och jag var helt färdig.
Kan bara konstatera att "friskhetens mat" för mig är att sitta till häst. Men ska jag få bukt med den här envisa förkylningen får jag nog ta anställning som stalljockey någonstans.
/Sara