Det sa klick!
Till slut så hittade jag min lilla, snälla bruna valack, fast hon var ett sto. Men det var definitivt kärlek vid första ögonkastet.
När vi var på Breeders på Flyinge tidigare i höst var jag så frustrerad över att det gick så dåligt med mitt hästletande - hästarna såldes innan jag ens hunnit boka flygbiljett eller så blev det ändrade planer och hästarna var inte längre till salu. Då berättade Ida om en häst som hon trodde skulle passa mig. Den lät intressant men jag har ju fått många tips så jag kände mig lite luttrad och hade inga större förhoppningar. Men hon lovade att fixa en film. Innan filmen var klar damp detta foto ner i min mejlbox:
Och då vaknade intresset till liv. Herrejessus så söt häst! Och vilken blick. Jag blev alldeles knäsvag.
Efter att ha pratat med ägaren var det bara att boka resa ta sig ner till Växjö ett par veckor senare. Kändes lätt hysteriskt att åka hela vägen till Växjö för att titta på en endaste häst. Men tänkte att om nu inte heller denna är den rätta så skulle jag i alla fall få en kul helg hemma hos Ida och dessutom få bekanta mig med Småland som länge känts som en blind fläck på min karta.
Ska ärligt medge att jag var spänd på hur provridningen skulle gå för av det jag hade hört så lät det som om detta verkligen skulle kunna vara rätt häst. Vi gjorde en klassisk provridning där ägaren Agneta först visade hästen i alla gångarter och hoppade sedan också några små hinder.
När Agneta ridit en stund började jag andas ut en aning, hästen såg ut att gå som jag hade hoppats och trott. Men ännu var inte nervositeten över för innan man själv sätter sig i sadeln så vet man aldrig - känslan kan vara något helt annat. Men jag hade inte behövt oroa mig. Det räckte med att trava 1 minut - sedan var saken klar. Detta är Hästen!
Hon är precis min typ. Inte så stor, men inte för liten, vaken men inte spänd och så otroligt snäll. Hon är 6 år men har inte gjort så mycket ännu, har precis bara startat sin första Pay and jump på 80 cm och varit med på några träningar i hoppning och dressyr. Men med Agneta i sadeln har hon fått en fantastiskt bra start och allt som är gjort är gjort på bästa sätt.
Då resan till Växjö var lång så var det inte att tänka på att bara stanna över dagen och jag kunde därför rida ett pass även på söndagen. Vi tog först en tur ut i de småländska skogarna och avslutade med en stund på ridbanan. Passade på att få hjälp av Agneta och blev påmind om hur otroligt roligt det är att få rida för tränare. Vi avslutade med några små skutt och jag började allvarligt överväga om jag skulle strunta i tåg och flyg och istället på Tibelles rygg börja styra kosan norrut.
Ja, men ni fattar. Jag är helt kär i denna häst. Men nu får jag ge mig till tåls i ytterligare några månader. Vi bestämde att Tibelle ska stå kvar hemma hos Agneta fram till i slutet av februari. Tibelle är förvisso sex år men har som sagt inte hunnit så långt i sin utbildning ännu så även om jag är störtsugen på att få börja rida och träna så känns det som en smart lösning att hon får utbildas ännu ett tag av ett proffs.
Vem är då denna Tibelle? Jo, hon är uppfödd av familjen Bertilsson som genom åren fött upp flera framgångsrika fälttävlanshästar. Tibelle är efter Nobel u.Tooticki e.Hip Hop (för den riktigt inbitne så ligger dessa hingstar bakom Tooticki: Ditton Wood** - Koncerz** - Ambassadeur – Pompe – Hurricane**). Det känns väldigt bra att få köpa häst direkt av uppfödaren och med egna ögon kunna se vilken miljö hästen har vuxit upp i. Även om det var lite nervöst så gillar jag att Agneta, men även hennes föräldrar, var intresserade av att veta vem jag var - de säljer minsann inte sina guldklimpar till vem som helst.
Avslutningsvis. Ni som var med på den riktigt gamla goda tiden här i Luleå och kommer ihåg "Struttans" Musse, ni kan tänka att Tibelle är som en Musse2.0 - med andra ord precis vad jag letade efter!
/Sara
I know that feeling! Även om jag köpte Floyd och åkte ända till Holland för att hitta honom så infann sig inte det där klicket infann som när jag köpte Musse. Han var one of a kind.