Som förr, nästan
Dagens arbete kändes välbekant, men jag misstänker att det imorgon kommer att kännas att det var ett par år sedan sist. Härligt höstväder och många flitiga händer gjorde arbetet till en ganska trivsam helgsysselsättning. Givetvis hjälpte också vetskapen att det denna gång inte handlar om en kilometer staket som ska bytas.
Noterade att staketbygge är staketbygge - det är alltid saker som krånglar till det så att det tar längre tid än man tänkt sig. Men jag insåg också att det finns en stor skillnad när man bygger staket i norr mot för i söder och det är att i norr måste man bygga väldigt höga staket. Inte för att hästarna är så mycket mer benägna att hoppa över staketen här, utan helt enkelt för att man kallt räknar med att det kommer typ en meter snö varje vinter. Och då blir staketen plötsligt mycket lägre.
En annan sak som blev nästan smärtsamt tydlig var att vare sig vår arbetstakt eller uthållighet var lika hög som förr. Klockan var bara tre på eftermiddagen när vi av ren utmattning började att göra en massa fel så att vi, fastän det bara var några meter kvar, fick ge oss för dagen. Oj, oj vad vi har legat av oss - förr körde vi lätt på från åtta på morgonen till åtta på kvällen med diverse gårdsprojekt. Och sedan sadlade vi hästarna och for ut och red. Idag kände jag mig rätt nöjd över att jag med gott samvete kunde ge Ruf en vilodag.
/Sara