Vi ses till påsk!
Efter alla dessa år av hyfsat frekvent bloggande måste jag nu ta en paus. Jag har massor att skriva om, stort som smått, men jag är trött och måste helt enkelt vila. Att dras med eviga förkylningar, skadad häst, börja på nytt jobb två gånger inom ett år och sedan en dryg vecka tillbaka även oroas för pappa som ligger på sjukhus gör att mina batterier nu börjar gå på tomgång och orken tryter.
Ruf ska också vila lite. Igen.
I torsdags kom Anna Veterinär ut och tittade på honom och till det positiva hör att hon kunde inte se någon hälta efter Rufs kamp med staketet. Till det inte fullt så positiva var hans allmänna styvhet, spänningar och låsningar som satt både här och där. Efter handpåläggning och laser är nu ordinationen två dagars skritt utan ryttare, sedan ytterligare någon dag med skritt uppsuttet innan vi kan börja med långsam trav (typ jog). Om allt går enligt plan ska han om en månad vara tillbaka i den form vi hade innan staketklättrandet.
För att hålla fast vid tron om att vi faktiskt kommer att vara med på träningar framöver hakade jag på när en stallkompis idag hade en sadelprovare på plats. Provade några olika sadlar (dressyr) men ska väl i ärlighetens namn säga att jag inte blev så där jättemycket klokare.
Då Ruf är ganska liten och inte har så mycket till hals blir de flesta sadlar som hamnar på hans rygg väldigt mycket sadel. Måste nog försöka hitta en sadel som har ett grunt säte, alltså med ganska lågt bakvalv och lite "flat-back"-stuk (fastän det är en dressyrsadel). Det får inte heller vara för långa kåpor för då tar liksom hästen slut innan sadeln gör det... Nåväl. Jag har ju inte värsta stressen precis. Det är ju ett tag kvar innan vi anmäler oss till någon dressyrträning.
Men om någon av er läsare som är insatt i dressyrsadlarnas hemligheter skulle råkas ha tips, tankar och idéer - hör av dig! Skulle du dessutom ha en bättre begagnad sadel som du tror kan passa på Ruf är jag självklart intresserad.
Fastän jag nu tar semester från inläggs-skrivande så tittar jag till bloggen lite då och då. Annars nås jag via FB, mejl å allt sån´t där.
Nu ropar Palle från köket - middagen är serverad. Vi ses igen när påsken är som påskigast!
/Sara