Gnällkärring
Ganska snart efter vi flyttat hit bestämde jag mig för att inte bli en sådan som gnäller över när någon glömt att lägga skräpet i soptunnan. Istället har jag tagit för vana att alltid plocka upp burkar, plast, flaskor och glasbitar som jag träffar på under mina vandringar med hundarna. Men härom dagen blev det bara för mycket.
Alltså. Här ställer kommunen i ordning fina rastplatser på guldläge vid stranden. Till och med färdigkluven ved finns att elda med. Och så ser det ut så här på morgonen. Inte bara flaskor och burkar, chipspåsar och godispapper som vanligt. Denna gång blev man tydligen mätt när man kommit halvvägs genom måltiden och lämnade kvar ett halvt paket med tunnbröd, en nästan full förpackning med hamburgare och ett gäng kex.
Så märkligt. Speciellt som soptunnan är granne med vedlåren. Både ved och soptunna finns i den där bruna trälådan längre bak i bilden. Den som det står en ölburk på.
Suck.
/Sara
Sorgligt.
Vad säger man mer än så?
Folk som inte har hjärnan med sig.
Curlade unga som lämnar skiten till mamma, som ställer upp. Fast det gjorde hon inte den här gången, uppenbarligen.
Du är ingen gnällkärring. Du är en tänkande människa.